Spellista, bland annat
Vi börjar med spellistan:
The Quiet Things That No One Ever Knows - #15: Söndagkväll, Denna Ljuva Tid
Dels för att det kändes lite "dags" för en. Men mest för att hela mitt jag brann för musik och känslor, så det fick bara bli av helt enkelt. Varenda låt på listan kändes självklar och underbar just precis nu. Det finns ingen egentlig struktur eller tema med den. Den bara är det den är, och det jag känner just idag. Både vackert och tungt, som livet är och bör vara.
Satt och kikade lite på Way Out Wests klara artister (det är några av dem med i spellistan), och jag inser mer och mer hur helt fantastiskt det kan bli. Om en överraskning som Peter Broderick kan få 2009 års festival att bli det bästa jag någonsin upplevt i musikväg (jag börjar gråta varje gång jag ser/hör det här), så har ju 2010 - med bland andra Sigur Rós' Jónsi - potential att göra detta år till kanske världens bästa. Om inte ett giftermål räcker för det, liksom. Jag kanske rent av går sönder av underbarhet.
Nu borde jag troligen läsa lite inför föreläsningen imorgon istället för att sitta här och göra listor. Det har hunnit bli lite litteraturhistoria, och några rader Miltons Paradise Lost, men mer har jag inte orkat ta tag i idag. En slö och märklig helg är vad det varit. Inte osoft på något vis, men spretig och märklig. Dessutom är det nog dags för lite handling, och egentligen orkar jag inte det. Gnälligt, är nog ordet.
Huh! Och så lägger jag ned.
kram
The Quiet Things That No One Ever Knows - #15: Söndagkväll, Denna Ljuva Tid
Dels för att det kändes lite "dags" för en. Men mest för att hela mitt jag brann för musik och känslor, så det fick bara bli av helt enkelt. Varenda låt på listan kändes självklar och underbar just precis nu. Det finns ingen egentlig struktur eller tema med den. Den bara är det den är, och det jag känner just idag. Både vackert och tungt, som livet är och bör vara.
Satt och kikade lite på Way Out Wests klara artister (det är några av dem med i spellistan), och jag inser mer och mer hur helt fantastiskt det kan bli. Om en överraskning som Peter Broderick kan få 2009 års festival att bli det bästa jag någonsin upplevt i musikväg (jag börjar gråta varje gång jag ser/hör det här), så har ju 2010 - med bland andra Sigur Rós' Jónsi - potential att göra detta år till kanske världens bästa. Om inte ett giftermål räcker för det, liksom. Jag kanske rent av går sönder av underbarhet.
Nu borde jag troligen läsa lite inför föreläsningen imorgon istället för att sitta här och göra listor. Det har hunnit bli lite litteraturhistoria, och några rader Miltons Paradise Lost, men mer har jag inte orkat ta tag i idag. En slö och märklig helg är vad det varit. Inte osoft på något vis, men spretig och märklig. Dessutom är det nog dags för lite handling, och egentligen orkar jag inte det. Gnälligt, är nog ordet.
Huh! Och så lägger jag ned.
kram
Kommentarer
Postat av: Malin N
Listan skall här i gävle lyssnas på senare när en musikspelbar dator + Claes kommer hem från skolan.
Året då självaste hela sigur ros var och ärade oss med att bara finnas där var bland det finaste jag varit med om, så ja vad ska man skriva mer om det. jonsi och alex gör oss nog inte mindre besvikna.
Trackback
