ppeeddeerr

Ååååh!
Jag ville ju så gärna skriva något här, just precis nyss.
Musiken är på - Foals med Two Steps, Twice - nästan som upplagt för att styra upp känslorna.

Det är lite så jag måste göra ibland, nu när jag halvt tappat all inspiration till saker. Jag måste koncentrera mina tankar och känslor åt ett håll, och på så sätt försöka få fram något kreativt ur dessa känslor.
Problemet blir att det oftast kommer dåliga känslor (som så ofta med kreativitet) men inget mer.
Bara känslor utan någon produkt.

Tro inte fel, jag tycker om känslor, de flesta av dem väldigt mycket.
Det är bara lite tråkigt när man lagt upp sig själv för lite tankar och känslor
och sedan

inget

Nu kom Ane Brun - Laid in Earth på.
Det verkar bättre
och sämre på samma gång.

På tal om det har jag lite sakta och försiktigt börjat spela gitarr igen. Det var mycket länge sedan, och det märks både rent tekniskt och på vad jag gör för något av det lilla jag kan. Men det kanske kommer trots allt, det kanske blir lite gitarrspelande från min sida igen.
Om jag har tur.

Nu ska jag nog få med mig min redan sovande flickvän till sängen och sova.
Kanske gråta lite först. Varför, kan man undra? Jag vet inte säkert faktiskt. Jag saknar nog, som så ofta när jag gråter, folk av olika slag, på olika sätt. Jag och Carro pratade om vänner, ensamhet och hur allt ser ut och sett ut ett tag för mig, och för henne, på de punkterna. Det blir nog inte mer specifikt än så för tillfället, men ja, det finns saker jag känner är lite tunga och osofta, när det borde vara så bra.

Men mest ÄR det bra, så jag tänker inte låta det framstå som annat. Bara lite.

Nu går jag, Carro och Ane till sängs.

Kram

Jag är alltid uppe längre än jag tänkt mig.
Nu är klockan visserligen inte jättesent än, men det är ändå senare än jag hade planerat att lägga mig.
Vad är den?
22:20 säger datorklockan, och det är 20 minuter senare än min "absolut senaste tid", som jag lite stort tänkte mig det tidigare på eftermiddagen.

Och Carro kommer hem från begravning inatt, jag hade gärna velat varit vaken då, eller åtminstone vaknat till då. Jag har saknat henne massor känner jag, trots att hon åkte igår.
Men efter en ganska hård dag av jordpackning och exakt lika mycket hårt arbete väntandes imorgon ser det dödsdömt ut.

Dödsdömt
Dödsdumt
hm

Äsch
Jag har nog egentligen inte så mycket mer att komma med nu, vilket fall. Lite fil i magen, och kanske några sidor i boken jag knappt förstår ska nog vara nog för kvällen.

Jag vill för övrigt gifta mig tror jag. Det var Carro som tog upp det. Mysigt, tänker jag.

God natt gott folk

Kram

Sitter just nu och lyssnar på Transatlanticism av Death Cab For Cutie och lite återupptäcker den och dem. Återupptäckter är fint, tycker jag. Man liksom öppnar sig än en gång för något bra, och ger det en ny början, en ny chans. Lite så är det också med vänner, om man vill. Att få återupptäcka dem, och inse värdet och nöjet i dem. Eller helt sonika att hitta nya sidor, nya saker man inte tidigare sett.

Ikväll har jag spenderat tid med till en början Carro, följt av Johan, och sedan Johan, Kim och Pontus under en kortare period. Cafémys och bra prat, Cloverfield-tittande äntligen (helt ok, inget jättespeciellt) och en stunds chill. Detta avslutades, eller håller på att avslutas, med att jag sitter själv i sängen och skriver detta till bra musik och med lite Riskvikk i en skål bredvid mig. Mycket mer har inte denna kväll att erbjuda, om jag inte orkar se en film eller så. Av klockan att döma, och om jag ska ta gäspningarna som något slags tecken, så är det dock nog dags för sovande snart. En fin dag med ett fint avslut, kan man säga.

På tal om film så bjöd gårdagen på betydligt trevligare filmer. Tanken var att jag och Carro skulle åka till hennes farbror Stefan med pizza och se en film. Det slutade med att vi såg tre filmer efter varandra, i följande ordning; C.R.A.Z.Y., Station Agent och Knocked Up. Alla dessa var, på sitt sätt, mycket positiva överraskningar..
C.R... bjöd på fransk drama med lite småroliga inslag, en jobbig uppväxt och en fin berättelse. Inget jättenytt och revolutionerande, men bra och fint.
Efter det kom Station Agent och tog mig helt med storm, trots sin mycket stillsamma och lugna framtoning. Otroligt mysiga karaktärer och ett enkelt, funktionellt och framför allt bra foto tillsammans med ett trivsamt tempo gjorde denna till en av mina favoriter av nyligen sedda filmer.
Knocked Up var som man förstår en väldigt enkel komedi med mycket sexskämt, grabbig humor och i största allmänhet väldigt förutseende. Ändå tyckte jag nog att den var överraskande rolig och underhållande.

När jag ändå är inne på film så såg jag och Carro två filmer för bara några dagar sedan (onsdag och torsdag); Winter Passing och Caché (eller Dolt Hot som någon svensk idiot valt att namnge den som här i Sverige).
Winter Passing var både rolig och tragikmysig, precis som jag vill ha filmer ibland, när den stämningen ligger nära till hands.
Caché är en av de absolut bästa filmer jag sett kan jag säga så här på rak arm. Regisserad av Michael Haneke som gjort en annan film jag placerar mycket högt på min filmlista, nämligen Funny Games, har gjort en väldigt snygg och välspelad thriller utan verkligt avslut. Se den bara, säger jag!

Nog om film, det blir lätt lite babbligt när jag börjar känner jag. Och med det hade jag nog inte så mycket annat att komma med ikväll. Jag kom in på utbildningen, Carro likaså. Så till hösten (förutsatt att det blir något program för mig, det var få sökande) blir det universitetsstudier för både mig och Carro, på samma skola och till stor del i samma byggnad. Jag är sjukt peppad och kan inte tänka mig att det blir annat än bäst! Film- och litteraturstudier liksom, kan det bli bättre än så?
Ja det kan det nog, men ändå.

Nu är det lite podcast-lyssnande och Delicato-bollsätande som gäller innan sängen sliter ner mig och förför mig.

Kram