Johan har en basketboll som är rund och knottrig
Med den bollen har han och jag vid två separata tillfällen lekt vid två olika basketplaner. Jag hade helt glömt bort hur kul man kan ha med en boll och en korg. Det märks onekligen hur otränad och gammal man blivit, och hur man tappat allt vad precision heter. Men allt detta hamnade i bakgrunden när vi mellan tjuett-matcherna (medveten felstavning, för de som inte känner mig) småskjöt, dribblade och provade gamla saker, och hur vi efter allt styrde upp lite anfall-försvar mot varandra. Det blir till att köpa sig en boll och börja gå till....någon plats som har en basketkorg nära hemmet. Vart kan det vara, kom jag på? Har jag inte sett folk stå och skjuta vid en korg på skolgården man går förbi till ICA Tybble?
Jag har dessutom börjat spela gitarr lite så smått igen mycket tack vare den stålsträngade variant jag haft tillgång till här i stan. Visst känns det att det var ett bra tag sedan det fanns något kreativt i mig, men nu börjar det leta sig fram igen. Jag har dessutom lyckats lova Carro att hon ska få "lära" mig måla när vi kommit hem till Örebro. Det känns som att jag inte riktigt hittat min grej än, efter år av gitarrspel, fotograferande och skrivande. Eller inte hittat ett bra sätt att stimulera något av dem på vilket fall, så nu till hösten ska jag i den mån jag hinner försöka styra upp ALLT detta samtidigt och bli jättejättekreativ och så vidare. Det tycks ju finnas saker jag vill få sagt. Det är vad jag tror och hoppas vilket fall, annars blir jag nog lite ledsen.
Nu sitter en precis hemkommen Zack och tittar på Casper med familjen, så jag ska in dit och bli tjock på chips med dem. Tack och hej, liksom.
Kram
Ps. Johan, lite basket imorgon? Ds.
Jag har dessutom börjat spela gitarr lite så smått igen mycket tack vare den stålsträngade variant jag haft tillgång till här i stan. Visst känns det att det var ett bra tag sedan det fanns något kreativt i mig, men nu börjar det leta sig fram igen. Jag har dessutom lyckats lova Carro att hon ska få "lära" mig måla när vi kommit hem till Örebro. Det känns som att jag inte riktigt hittat min grej än, efter år av gitarrspel, fotograferande och skrivande. Eller inte hittat ett bra sätt att stimulera något av dem på vilket fall, så nu till hösten ska jag i den mån jag hinner försöka styra upp ALLT detta samtidigt och bli jättejättekreativ och så vidare. Det tycks ju finnas saker jag vill få sagt. Det är vad jag tror och hoppas vilket fall, annars blir jag nog lite ledsen.
Nu sitter en precis hemkommen Zack och tittar på Casper med familjen, så jag ska in dit och bli tjock på chips med dem. Tack och hej, liksom.
Kram
Ps. Johan, lite basket imorgon? Ds.
att linda in livet i rörelse, ljud och tankar
Sitter just nu och lyssnar på det nyss nedladdade albumet The Anti-Mother av Norma Jean. Det verkar bra än så länge, kan nog bli en för-tillfället-favorit minsann.
Varför jag sitter och tankar musik en lördagkväll är det ingen som vet. Eller jo, jag vet ju, det beror ju på att 1. Jag inte umgås med någon, 2. tvn är upptagen och boken känns inte lockande och 3. jag har i övrigt inte så mycket att sysselsätta mig med. Varför jag inte umgås med någon vet jag inte, direkt. Jag har inte ringt och frågat om någon vill göra något, så det har väl sin förklaring där...men å andra sidan har ingen ringt mig och frågat heller.
Det kanske inte är någon som gör något alls idag, det kan ju tänkas. Det kan ju vara en slödag, liksom. Men en lördag?
Jag vet att jag inte borde sitta här och bara förvänta mig att någon ska ringa mig. Varför skulle de det, om inte jag själv ringer, tänker jag. Samtidigt slås jag av tanken att jag inte har mycket att erbjuda vid ett samtal, när andra kanske har en fest, umgänge och roligheter att erbjuda.
Ibland tror jag att folk ringer varandra men inte mig. Det låter väldigt låg- och mellanstadie, och det är mest troligt bara min tristess och tjurskallighet som får mig att tänka så, men tanken finns fortfarande där. Nu ska jag sluta låta emo när jag inte är det, och sluta låta gnällig när jag inte är det. Jag har fina vänner, det är jag som är trist. Just nu iaf.
Nåväl, planerna tycks vara att styra upp musiken till min iPod, kanske koka lite kaffe och hälla upp det i en termos, för att sedan gå ut och gå en sväng. Hade jag haft en kamera värd att leka med hade det kanske blivit lite kreativt gjort för en gångs skull, och jag har tyvärr ingen film till min analoga kamera.
nu kom jag dessutom på att jag glömt tvätt i maskinen, och strömmen där inne är avslagen.
bra kväll, tycks det.
-------------------
Så, fixat. Jag märkte att jag lät...deppig? Arg? Nåja, det är jag naturligtvis inte. Jag har lite trist och känner mig lite ensam just precis nu bara, det är inte det vanliga tillståndet för mig.
Snart börjar förresten skolan är det tänkt. Den 27 augusti är registreringen och nollningsbörjan vad jag förstått. Ska bli intressant att se vad jag kommer gå med för folk, det är mest troligt en mycket liten skara folk om jag förstod antagningen rätt. Spännande och roligt känner jag mest, även om det finns en liten oro där också.
Jag känner att det här inlägget blir hattigt och påtvingat om jag fortsätter mer.
Precis som datorsittandet.
Det blir så ibland, att jag liksom inte gör något soft jag egentligen vill - som att läsa min bok, se en film, ringa någon - utan istället sitter och gör inget alls vid datorn mot min vilja.
Skitsystem, som jag skulle sagt om jag var jag på 50-talet.
Nu skiter jag i systemet, ser om tvn är ledig och utefter det resultatet avgör om det blir tv-spel eller promenad nu. Vilket som blir bra och fint, även om det senare är mysigare.
Kram
Edit:
P.s. Förresten drömde jag inatt att Johan hade köpt en fyrhjuling och åkte runt stadens torg på den. Naken. Skrattandes och svingandes på ett lasso. Alltemedan Kim jagade efter på sin skateboard, iförd Johans Darth Vader-dräkt.
Det såg skitroligt ut och jag skrattade hejdlöst D.s.
Varför jag sitter och tankar musik en lördagkväll är det ingen som vet. Eller jo, jag vet ju, det beror ju på att 1. Jag inte umgås med någon, 2. tvn är upptagen och boken känns inte lockande och 3. jag har i övrigt inte så mycket att sysselsätta mig med. Varför jag inte umgås med någon vet jag inte, direkt. Jag har inte ringt och frågat om någon vill göra något, så det har väl sin förklaring där...men å andra sidan har ingen ringt mig och frågat heller.
Det kanske inte är någon som gör något alls idag, det kan ju tänkas. Det kan ju vara en slödag, liksom. Men en lördag?
Jag vet att jag inte borde sitta här och bara förvänta mig att någon ska ringa mig. Varför skulle de det, om inte jag själv ringer, tänker jag. Samtidigt slås jag av tanken att jag inte har mycket att erbjuda vid ett samtal, när andra kanske har en fest, umgänge och roligheter att erbjuda.
Ibland tror jag att folk ringer varandra men inte mig. Det låter väldigt låg- och mellanstadie, och det är mest troligt bara min tristess och tjurskallighet som får mig att tänka så, men tanken finns fortfarande där. Nu ska jag sluta låta emo när jag inte är det, och sluta låta gnällig när jag inte är det. Jag har fina vänner, det är jag som är trist. Just nu iaf.
Nåväl, planerna tycks vara att styra upp musiken till min iPod, kanske koka lite kaffe och hälla upp det i en termos, för att sedan gå ut och gå en sväng. Hade jag haft en kamera värd att leka med hade det kanske blivit lite kreativt gjort för en gångs skull, och jag har tyvärr ingen film till min analoga kamera.
nu kom jag dessutom på att jag glömt tvätt i maskinen, och strömmen där inne är avslagen.
bra kväll, tycks det.
-------------------
Så, fixat. Jag märkte att jag lät...deppig? Arg? Nåja, det är jag naturligtvis inte. Jag har lite trist och känner mig lite ensam just precis nu bara, det är inte det vanliga tillståndet för mig.
Snart börjar förresten skolan är det tänkt. Den 27 augusti är registreringen och nollningsbörjan vad jag förstått. Ska bli intressant att se vad jag kommer gå med för folk, det är mest troligt en mycket liten skara folk om jag förstod antagningen rätt. Spännande och roligt känner jag mest, även om det finns en liten oro där också.
Jag känner att det här inlägget blir hattigt och påtvingat om jag fortsätter mer.
Precis som datorsittandet.
Det blir så ibland, att jag liksom inte gör något soft jag egentligen vill - som att läsa min bok, se en film, ringa någon - utan istället sitter och gör inget alls vid datorn mot min vilja.
Skitsystem, som jag skulle sagt om jag var jag på 50-talet.
Nu skiter jag i systemet, ser om tvn är ledig och utefter det resultatet avgör om det blir tv-spel eller promenad nu. Vilket som blir bra och fint, även om det senare är mysigare.
Kram
Edit:
P.s. Förresten drömde jag inatt att Johan hade köpt en fyrhjuling och åkte runt stadens torg på den. Naken. Skrattandes och svingandes på ett lasso. Alltemedan Kim jagade efter på sin skateboard, iförd Johans Darth Vader-dräkt.
Det såg skitroligt ut och jag skrattade hejdlöst D.s.
