En vecka av acceleration och ålderstecken
Har för några timmar sedan kommit hem från en färd till Stockholm med Carro. Händelsen var Accelerator på Münchenbryggeriet, och det vankades två dagar av musik.
Ditkomsten på tisdagen bjöd först på en trevlig Gamla Stan-stund med vegetarisk/vegansk buffé och umgänge, följt av promenad till spelplatsen. Väl på plats insåg jag att jag nog aldrig tidigare sett så många musiknördar på en och samma plats förr: de stilrena glasögonen med tjocka bågar, koftor, jump-suits, vita sneakers och vältrimmat hår/skägg prydde hela området. Detta lät lite dissigt, och det kanske det var, men mest tycker jag nog att det var rätt trevligt och kul. Det var länge sedan jag såg så mycket folk jag vill hänga och prata med, och jag hann både spana en och annan söt och vacker både kille och tjej.
I sällskap av min egna mycket söta och vackra tös såg jag på tisdagen, i kronologisk ordning; Johnny Flynn, Wild Beasts, Foals och Band of Horses. Bäst var Band of Horses, som faktiskt var betydligt roligare och trevligare live än jag trott. Störst överraskning var Foals som trots sin något överdramatiserande attityd var riktigt bra. Vet inte hur jag ska beskriva musiken, men det lät lite blandning av ¡Forward Russia! och kanske lite ska.
Johnny Flynn var lite Two Gallants-mysigt och Wild Beasts var intressanta och lite spännande utan att vara speciellt bra. Ganska kort kväll men välfylld av trevlighet.
Onsdagen så, vaknade runt tio och var trött men peppad. Tisdagens pådrag hade börjat klockan 19:00, och onsdagens 16:45 kändes både roligare och bättre. Nu orkar jag inte organisera något spelschema här, utan nämner bara lite planlöst några bra akter. Först och främst ska sägas att onsdagens absoluta höjdpunkter var Vampire Weekend och Battles.
VW visste jag var roliga och så där somrigt naiva, men live tog det helt andra proportioner. Med en charmig sångare, tokglad trummis och en mysmesig bassist som tillsammans med sin något tristare keyboardist spelar en dansant och dödspeppad (döds- är det bästa prefixet, alla kategorier) musik kan man inte annat än ryckas med.
Battles var redan från början bra på skiva. Det som gjorde dem live så mycket bättre var att man på ett helt annat sätt förstod att det faktiskt handlade om extremt duktiga musiker, som på plats åstadkom alla o-/ljuden helt på egen hand med diverse loops och andra tricks. Den galna musiken jag suttit och smekt öronen med under hela våren var inte något man knåpat ihop i en dator, utan spelades live av galna och excellenta musiker.
I övrigt kan nämnas att både Black Kids, Stars och Duffy var ganska bra, om än inte något utöver. Hedersomnämnande får Wildbirds & Peacedrums, jag har nog aldrig upplevt så naturnära och vacker jordmusik förr. En vacker sångerska till kropp och själ som tillsammans med en klockren trummis skapar musik av enkelhet och trädkänsla.
Mer än så blir det inte. Fuck Buttons fick tyvärr inte plats då Vampire Weekend krockade tidsmässigt, men de var säkert bra dem med.
Nu ska jag se färdigt fotbollen och sedan återgå till datorn innan jag somnar.
Kram
Ditkomsten på tisdagen bjöd först på en trevlig Gamla Stan-stund med vegetarisk/vegansk buffé och umgänge, följt av promenad till spelplatsen. Väl på plats insåg jag att jag nog aldrig tidigare sett så många musiknördar på en och samma plats förr: de stilrena glasögonen med tjocka bågar, koftor, jump-suits, vita sneakers och vältrimmat hår/skägg prydde hela området. Detta lät lite dissigt, och det kanske det var, men mest tycker jag nog att det var rätt trevligt och kul. Det var länge sedan jag såg så mycket folk jag vill hänga och prata med, och jag hann både spana en och annan söt och vacker både kille och tjej.
I sällskap av min egna mycket söta och vackra tös såg jag på tisdagen, i kronologisk ordning; Johnny Flynn, Wild Beasts, Foals och Band of Horses. Bäst var Band of Horses, som faktiskt var betydligt roligare och trevligare live än jag trott. Störst överraskning var Foals som trots sin något överdramatiserande attityd var riktigt bra. Vet inte hur jag ska beskriva musiken, men det lät lite blandning av ¡Forward Russia! och kanske lite ska.
Johnny Flynn var lite Two Gallants-mysigt och Wild Beasts var intressanta och lite spännande utan att vara speciellt bra. Ganska kort kväll men välfylld av trevlighet.
Onsdagen så, vaknade runt tio och var trött men peppad. Tisdagens pådrag hade börjat klockan 19:00, och onsdagens 16:45 kändes både roligare och bättre. Nu orkar jag inte organisera något spelschema här, utan nämner bara lite planlöst några bra akter. Först och främst ska sägas att onsdagens absoluta höjdpunkter var Vampire Weekend och Battles.
VW visste jag var roliga och så där somrigt naiva, men live tog det helt andra proportioner. Med en charmig sångare, tokglad trummis och en mysmesig bassist som tillsammans med sin något tristare keyboardist spelar en dansant och dödspeppad (döds- är det bästa prefixet, alla kategorier) musik kan man inte annat än ryckas med.
Battles var redan från början bra på skiva. Det som gjorde dem live så mycket bättre var att man på ett helt annat sätt förstod att det faktiskt handlade om extremt duktiga musiker, som på plats åstadkom alla o-/ljuden helt på egen hand med diverse loops och andra tricks. Den galna musiken jag suttit och smekt öronen med under hela våren var inte något man knåpat ihop i en dator, utan spelades live av galna och excellenta musiker.
I övrigt kan nämnas att både Black Kids, Stars och Duffy var ganska bra, om än inte något utöver. Hedersomnämnande får Wildbirds & Peacedrums, jag har nog aldrig upplevt så naturnära och vacker jordmusik förr. En vacker sångerska till kropp och själ som tillsammans med en klockren trummis skapar musik av enkelhet och trädkänsla.
Mer än så blir det inte. Fuck Buttons fick tyvärr inte plats då Vampire Weekend krockade tidsmässigt, men de var säkert bra dem med.
Nu ska jag se färdigt fotbollen och sedan återgå till datorn innan jag somnar.
Kram
Lidköping, kroppsarbete och säljande av saker
Så, det var ett bra tag sedan jag uppdaterade här. Det är lite dåligt med tanke på att jag alltid tjatar på mina vänner att uppdatera sina bloggar, och så gör jag det själv inte. Nåväl, nu blir det gjort vilket fall.
Befinner mig just nu i Lidköping, och ska här vara över sommaren fram till i mitten av augusti är det tänkt. På agendan står det, under åtminstone en månad, kroppsarbete och slit. Det är Carros far som har startat byggföretag och håller just nu på att totalrenovera ett hus + tomt, så det är där jag befinner mig om veckodagarna. På landet, med relativt tungt arbete och bra sällskap, det känns fint att få en sådan tid innan (förhoppniningsvis) universitetsstudierna börjar.
Vilket för mina tankar till att studera.nu inte ännu uppdaterat min sida med mina inskickade meriter - mitt slutbetyg. Jag blir lite svettig vid tanken att det kanske kommit bort och att jag därmed inte alls har chans att börja på universitetet i höst.
Jag håller för övrigt på att sälja saker. Har hittills fått i väg min Xbox 360, och försöker få iväg min bärbara dator. Mest troligt, och förhoppningsvis (för att jag helst vill sälja till honom) ska Kim köpa den, men vi får se i slutet av månaden. Mitt problem är att jag är så otålig med sådana här saker: har jag väl kommit på att jag vill en sak så vill jag det på en gång, direkt och omedelbart! Så någon som vill ha en bärbar dator med en fin avbetalningsplan får gärna skrika till. Eller bara säga till.
Snart ringer Johan är det tänkt, och vi ska mötas upp på stan, för att mest troligt styra upp umgänge med Kim och Apell. För första gången på ett halvår känner jag att jag har folk att umgås med på riktigt. Med en dålig komvuxskola och inga tidigare erfarenheter av Örebro har det varit svårt att få kontakt med folk, så det är väldig befriande och uppfriskande att detta nu åtminstone för sommaren är ur världen.
Nu ska jag se över innehållet i min iPod och fundera om jag inte kan få iväg datorn ännu snabbare, och spendera lite tid med min kära tös.
Kram
Befinner mig just nu i Lidköping, och ska här vara över sommaren fram till i mitten av augusti är det tänkt. På agendan står det, under åtminstone en månad, kroppsarbete och slit. Det är Carros far som har startat byggföretag och håller just nu på att totalrenovera ett hus + tomt, så det är där jag befinner mig om veckodagarna. På landet, med relativt tungt arbete och bra sällskap, det känns fint att få en sådan tid innan (förhoppniningsvis) universitetsstudierna börjar.
Vilket för mina tankar till att studera.nu inte ännu uppdaterat min sida med mina inskickade meriter - mitt slutbetyg. Jag blir lite svettig vid tanken att det kanske kommit bort och att jag därmed inte alls har chans att börja på universitetet i höst.
Jag håller för övrigt på att sälja saker. Har hittills fått i väg min Xbox 360, och försöker få iväg min bärbara dator. Mest troligt, och förhoppningsvis (för att jag helst vill sälja till honom) ska Kim köpa den, men vi får se i slutet av månaden. Mitt problem är att jag är så otålig med sådana här saker: har jag väl kommit på att jag vill en sak så vill jag det på en gång, direkt och omedelbart! Så någon som vill ha en bärbar dator med en fin avbetalningsplan får gärna skrika till. Eller bara säga till.
Snart ringer Johan är det tänkt, och vi ska mötas upp på stan, för att mest troligt styra upp umgänge med Kim och Apell. För första gången på ett halvår känner jag att jag har folk att umgås med på riktigt. Med en dålig komvuxskola och inga tidigare erfarenheter av Örebro har det varit svårt att få kontakt med folk, så det är väldig befriande och uppfriskande att detta nu åtminstone för sommaren är ur världen.
Nu ska jag se över innehållet i min iPod och fundera om jag inte kan få iväg datorn ännu snabbare, och spendera lite tid med min kära tös.
Kram
