ppeeddeerr

Nu är det måndag, efter en händelserik helg. Eller så mycket har kanske inte hänt, men jag har vilket fall inte befunnit mig i Örebro och gjort det jag alltid gör.

07:56 gick tåget från Örebro Resecentrum i tre etapper till Tierp. Att kliva av Upptåget i min gamla hem"stad" innebar en hel del olika känslor, och de flesta var lite förvånande bara bra. Det finns mycket minnen i den kommunen, mycket roligt och skit jag gjort och varit med om, många vänner som kommit och gått. Det är lätt att förkasta det förflutna, men vad hade jag varit om jag inte haft det, haft en historia? Att gå på de välbekanta gatorna och känna igen sig är ganska trevligt, och behagligt

Vid stationen mötte far upp oss, och man såg tydligt att han inte sett mig med skägg. Jag gick rakt fram mot honom och hans ögon for runt omkring letandes efter mig med blicken fäst någonstans bakom mig. Det såg väldigt roligt ut. Det första vi gjorde var att gå till Brorsans (jo, det är en pizzeria som heter så) för att trycka varsin pizza. Efter det gick han, jag och Carro till Lidl för att handla billig mat hem till honom (han hade inga pengar och vi tänkte att han behövde lite grejer).

Väl i Söderfors bjöds det på kaffe i stora mängder, grann-trevligheter och hemmabakad limpa. Jag var sjukt trött efter att ha somnat halv tre natten före och klivit upp klockan fem på morgonen, så det blev inte en speciellt lång kväll.

Dagen efter kom syster min dit med sin son och vi åt chili con carne tillsammans och hade liksom lite familjetid. Det var trevligt och lite konstigt, men mest kul så klart. På kvällen lånade jag och Carro syrrans bil och åkte in till Gävle där vår vän Sara hade en modevisning ihop med en hårmässa. Hon hade verkligen styrt upp otroligt häftiga plagg, det var kul att se en vän som med all sannolikhet kommer bli något på bra saker som det hon gjort. För musiken stod dessutom en annan vän, Erik, och dennes syster Kerstin mötte vi innan vi gick till tillställningen vilket var alldeles för länge sedan jag träffade. Hon och jag, Kerstin, har på senare år hittat något vi aldrig hade när vi vistades i samma stad mycket. Jag vet inte vad det är, men vi funkar bara bra när vi träffas, det är otroligt roligt.

Visningen blev till förfest hos Sara, där fler softa personer träffades - både gamla vänner och nya trevligheter - för att sedan bege sig till Goya. vid halv ett-tiden åkte jag och Carro tillbaka till Söderfors och åt av far bembakade kanelbullar och drack sen kaffe. Söndagen spenderades sittandes på varm buss och ståendes på fullsatt tåg. Just ja, jag mötte en gammal vän när vi väntade på tåget också, i Tierp. Oscar. Som gått från dreads, lite indie-kläder och koola hardcoreband till kortklippt, träningskläder, biffigare kropp och bilkörning. Det kändes...speciellt. I övrigt träffade jag väldigt lite folk i just Tierps-trakten jag kände igen, det var lite trist faktiskt. Men men, andra kanske såg mig utan att känna igen mig också, så vem vet.

Så, det var helgen.
Nu sitter jag och pluggar inför två prov jag har imorgon, Naturkunskap B (genetik) och Historia A. Det går...framåt, men jag får se hur det går. Det känns inte som att det är hela världen om historia-provet inte går skitbra, men naturkunskapen måste verkligen gå bra den här gången. Nåväl, det löser sig säkert.
Inatt är det nämligen nattöppet på Game, då GTAIV släpps, som förbokningskund fick jag ett samtal från dem om det i helgen. Så en cykeltur vid halv tolv-tiden, lite väntan, spel som byter ägare och en cykeltur tillbaka senare är jag en glad kille som glömt bort de båda proven han måste göra senare den dagen.

Nu ska jag lyssna på Godspeed You! Black Emperor och lära mig om genetik tänkte jag.

Kram

Nu har jag på tre dagar sett tre otroligt bra filmer. Funny Games, The Pianist och The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford. Det är tre filmer som givit mig starka känslor, som rört om inom mig på ett sätt jag inte är van vid. Eller kanske är jag det egentligen, bara att jag inte ser så mycket starka filmer som jag borde. Jag grät till alla tre filmerna. Det var underbart och bra.
Nämnde jag att Carro somnade till den ikväll?

Imorgon bär det dessutom av till Tierp, till min far (och min syster, lite). Det ska bli spännande och lite läskigt, eftersom det faktiskt var över ett år sedan sist. Jag är dock så klart mest peppad, mer än något annat. Men jag är också lite rädd. Tänk om han ändå, trots att jag pratade med honom i telefonen nyss, druckit när vi (jag och Carro) kommit fram.

Nåväl, jag förutsätter att det ska bli jätteroligt. Han har bakat limpa sade han, det har jag sett fram emot. Vi ska även till Gävle på en modevisningsgrej eftersom en vän från Sandviken som syr har med sina kreationer där. Hon är för övrigt otroligt duktig, såg ett par byxor och en jacka hon hade på sig när hon var ner hit och hälsade på. Hade jag varit tjej hade jag lätt haft de på mig, och i egenskap av kille med smak vågar jag påstå att det var skitsnyggt på henne. Jag avvundas folk lite, som har någon talang. Visst, alla har säkert något, men jag menar de som verkligen har en och utnyttjar den till max.

Nu måste jag hoppa i sängen (ok, inte hoppa kanske, några plankor har redan gått sönder av det), tåget går 07:56 imorgon.

Kram

Det är väl tanken tror jag, när vi snart ska styra undan allt annat till förmån för en film; The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford. Hoppas den är bra, så klart, men jag brukar ju gilla de filmer med Brad Pitt som jag inte direkt ratar (se: Mr. & Mrs. Smith) så sannolikheten att denna är bra är nog ganska hög. Äsch, det återstår att se, jag har ju alltid Benny's Video av Haneke att se annars.

Dagen har till stor del bjudit på utomhusvistelse i solskenet, både med studier, mat och kaffe efteråt. Jag älskar att sitta ute så där mer än jag tror ibland. Det tar alltid lite tid att få ut mig, tror jag, men när jag väl är där känns allting bara...stilla. Det är underbart. Boendet i Lidköping i sommar innebär förhoppningsvis mycket solsken med fina vänner, så jag får ta igen bristen på socialitet detta halvår lite där.

Nu orkar jag nog inte skriva mer egentligen, tog bara en liten paus från historian jag försöker plugga (med mindre framgång ska tilläggas), och nu när pausen är slut ska jag nog lägga ner det för film. Gott till filmen? Inte enligt mitt senaste kontoutdrag.

Kram

Två bilder som jag egentligen redan publicerat, i den "gamla" bloggen och på min flickr-sida. Men här kommer de ändå, för jag tycker de passar bra här också.





De är inte mycket för världen, som man säger, och jag skapar nog inte konst längre som jag kanske trodde att jag gjorde. Inte som andra jag känner, som Claes eller Carro. Men jag tycker om det här, mina foton säger mer om hur jag känner mig, vad jag tänker och tycker, och kanske lite om mig som jag inte kan få ut i ord. Eller som jag inte vill få ut i ord, möjligtvis.
Just de här två fotona gör mig glad, och lite melankolisk. Fast mest glad och tårögd av det fina i livet och världen. Solen, liksom, solen. Ser ni? Även asfalt blir vackert på sitt sätt i skenet av solstrålar. Carro är alltid vacker, men hon och solen går bra ihop. Dessutom är vi på väg, på en väg. Vart då? Det vet man nog inte förrän man är framme, men det känns rätt bra att vara på väg vilket fall.

Nu ska jag återgå till studierna. Historia A på komvux, revolutioner och upptåg. Spännande. Imorgon klockan 07:56 bär det av till Tierp och min far. Tiderna är fina ibland.

Kram

Sitter och inmundar min andra kopp kaffe för morgonen. Eller ok, för dagen, jag klev inte upp förrän klockan 11 i förmiddags. För min egen del räknar jag allt inom en timme efter uppklivande som morgon, oavsett vilken egentlig tid det än må vara. Hur det sedan går från morgon till förmiddag och vidare vet jag inte om jag vågar tänka på, jag nöjer mig med att konstaterat morgon-delen av dagen som löst.

Det har hänt, och händer, en hel del bra nu den "senaste tiden". Med det menar jag den månad jag är inne i just nu. Först pratade jag med min studievägledare på komvux som efter många om och men konstaterade att jag egentligen läste hundra poäng mer än jag behöver ha för min gymnasiekompetens. Dessa hundra poäng lägger jag på Matte C som jag av någon outgrundlig anledning valt att läsa, och slänger den kursen åt...ja, helvete, rent ut sagt. Detta gör att min termin blir minst trehundra procent enklare och roligare att ägna sig åt, helt plötsligt har jag inte skolångest längre och inser att jag faktiskt kan klara av komvux denna termin. Detta innebär i sin tur universitetsstudier i höst.
Vuxet och "bli något" på ett bra vis, tycks det.

Dessutom ska jag och Carro åka upp till Tierp nu på fredag, för att hälsa på min far. Det blir första gången sedan...ja jag tror det är förra julen (för 1½ år sedan alltså, inte nu senast). Igår såg det ut som att det kanske inte skulle bli av, men efter ett samtal med honom imorse (nu var vi där igen) så blir det nog så ändå. Jag är mer peppad och glad än jag kan visa här, eller ens för mig själv, det känns helt otroligt bra att få träffa honom igen efter endast telefon som kontakt den senaste tiden.

Är det något mer tro? GTAIV släpps, men det tänker jag inte ens gå in på; risken att jag nördförklarar mig (det dåliga viset) är för stor.
Tack vare Marcus Stoor, som så ofta förr, har jag hittat åtminstone två, kanske tre, nya favoritgrupper. Battles, Fuck Buttons och Holy Fuck. Speciellt Battles och Fuck Buttons tror jag är bäst, har lyssnat på det hela gårddagen och det lilla "idag" jag hunnit med. Det roliga är att just Battles och Fuck Buttons kommer till Accelerator i sthlm, som jag och Carro ska åka på, så det ska bli enormt roligt att se dem där. Jag tycker ordet "fuck" i ett bandnamn kan vara ganska roligt. "Fuck buttons" liksom.
Sedan har jag ju sett fram emot att se Band of Horses ett tag också. Jag blir nog lite besviken om karln (sångaren) inte har sitt massiva skägg när vi ska se dem.
Det har för övrigt blivit min nya grej, min definition på min egen person. När jag var yngre var det nog att jag var ganska spexig och rolig, för att senare under tonåren gå över i killen som alltid har öl och cigg (det låter lite tragiskt, vilket det kanske också är, men vi hade mycket roligt sista tiden i Tierp och Sandviken, basket och öl, tv-spel och cigg, hela dagarna). Sedan jag slutade dricka och röka har jag liksom letat efter vad som är jag. Vem är jag, liksom, vad är Peder? Nu har jag hittat det. Inte skägget, men det säger en hel del om hur jag är som person tror jag; ganska lugn och i balans, glad och snäll, lite av en film-, bok- och spelnörd (jag ska ju för tusan läsa film i höst och bli bibliotekarie senare). Lite som man, eller jag, såg på skäggiga karlar när jag var liten; alltid med ett leende, kanske bar över och nöjda med livet. Så känner jag mig. Nöjd med livet.

Jag kan för övrigt inte släppa Funny Games från igår, den har lämnat spår. Inte dåliga, konstigt nog, utan nyfikna och intressanta. En glädje över hur bra någon kan komponera en film och hur man nästan med glimten i ögat kan håna tittarna på detta vis. Upprymd, är nog ordet jag känner mig. Över meningslöst våld. Det låter inte bra, jag vet.

Påtår

Carro kommer hem idag, efter en kort visit i Västerås. Det är lustigt hur man blivit efter snart 8 år tillsammans. Jag saknar liksom henne, och hon åkte i måndags. Kaffet jag slog på i morse (haha, nåja) visade sig bli två och en halv kopp, och på bordet stod det helt plötsligt två kopper som det brukar göra när hon är hemma. Inget kan jag göra utan att det involverar henne. Nåja, nästan inget.

Undrar om någon kommer läsa det här, den här bloggen. Undrar om någon läste förra. Vissa vet jag ju, en eller två, men är det fler jag inte vet? Det är lätt att säga att "jag skriver bara för mig själv", och det gör jag ju naturligtvis. Men jag vill ju samtidigt att någon ska läsa det jag skriver, annars hade jag ju lika väl kunna öppna Word och skrivit där.

Nu får det dock vara nog, en dusch och klädesbyte är det elementära nu.
"fekalier", det är nog ett roligt ord ändå. Fast "bajs" är roligare.
"Bajs på kuken", som Johan skulle sagt.

Kram

Första inlägget i nya bloggen.
Har ju redan en blogg, thissilencekeepsmebreathing.blogspot.com, men det kändes som att jag behövde den här också.
Inte "istället för", utan mer "också". Den kändes, och känns, kanske lite spretig och flummig tycker jag. Meningen med denna blogg är alltså att bli lite mer fokuserad. Denna ska handla om mig, inte mina intressen.

Så, nog med introduktion, över till själva bloggandet.
Sitter just nu och slökikar lite på CSI Miami i brist på bättre saker att göra. Nej nu är jag lite orättvis, jag har lite vänner på msn som förgyller kvällen, men något planerat eller speciellt upplyftande händer inte. En intressant diskussion om en specifik blogg, linneawikblad.blogspot.com, är ämnet och vi har lite olika åsikter om personens språk, tankar och bloggande i allmänhet. Det är väldigt roligt att diskutera med Anna om sånt här, för vi tycks alltid ha olika syn på det vi pratar om men det är alltid givande och man känner att man kan ha dessa skilda tankar utan problem.
Nu är jag inte en svår person att diskutera med annars heller, men Anna är bara en person jag uppskattar att prata med. Det är lite dåligt med sådana för mig och har så varit en tid (sedan flytten till Örebro närmare bestämt). Då är internet en fin plats att vistas på. Lite fattigt att erkänna sig hängiven internet när jag egentligen är en social och rolig person iärrell, men ja, man tar vad man har för tillfället.
En knack på dörren är dock väldigt varmt välkommet, jag kan nog bistå med kaffe inom 10 minuter.

Jag såg Funny Games av Michael Haneke tidigare ikväll, inte nyinspelningen på engelska från -07, utan det tyska/österrikiska originalet från -97. Förväntningarna var höga, då många av mina cineast-vänner peppat på den (och historien har visat att de nästan alltid ger mig bra tips) men jag måste säga att filmen utan större problem nådde upp till den ribba jag satt upp. Den växer sig sakta mot det obehagliga, och Haneke fliker fräckt in små  men uppenbara tecken på att han menar att reta upp åskådaren med sitt verk under hela filmen. Slutet är dock det som tar filmen till högsta betyg, och jag har svårt att motivera hur jag kan känna mig glad efter en film som denna. Intressant och djävulskt snyggt komponerad film.

Egentligen är jag lite för trött för att skriva detta inlägg, det känns lite mindre glatt och roligt än jag egentligen känner mig, men jag låter det vara så. Jag är ju trots allt hela jag, inte det jag väljer att vara.

Är jag förresten jättenördig och trist om jag är tokigt peppad på ett visst spelsläpp tisdag den 29:e? Rent av mer uppspelt för detta än för sista april/valborg. Jag kan alltid skylla på att jag är nykterist och så, men jag måste också lägga korten på bordet: jag älskar tv-spel. Inte osunt mycket men det blir lätt lite mer nu när man bor i en ny stad utan mycket till umgänge.

På tal om valborg så ska det tydligen vara en festival-liknande sak här i stan då, med det kvasi-fyndiga namnet Festivalborg. Till detta planeras det poolparty (en uppblåsbar plastvariant) här på området vi bor på, vilket onekligen ska bli väldigt spännande. Ett helt område med bara studentlägenheter - inte bara enrummare utan även parhus - fyllt av peppade studenter i för lite kläder lite för tidigt. Jag känner att det drar lite i mig att faktiskt ösa på jag med.

Nu har nog första inlägget fått nog med utrymme känner jag, det är dags för...ja jag vet inte riktigt, jag vill kunna säga "sängen" men jag känner mig för bra för att ärligt kunna säga att jag kommer somna snart. Imorgon ska jag dock möta Carro vid tåget, och även om det är vid två-tiden så vill jag vakna tidigt och vara peppad.

Jag tänker nog föra vidare traditionen från förra bloggen med att avsluta med en kram.
Så.

Kram