...och så skiner ju solen igen, min vackra
Efter en vecka av konstant stress, en hel del pluggångest och dåligtmående ger jag nu upp. Nej, det gör jag ju så klart inte, utan tar bara och lyfter blicken en aning. Sitter vid min laptop, lyssnar på ömsom sorgsna och glada toner, och ler lite för mig själv när solen skapar skuggor av stearinljus och hängväxter på väggen.
Har äntligen fått klart grupparbetet. Det skulle vara klart senast på torsdag, men nu har vi istället några dagar att plugga till tentan på, vilket kan behövas. Just idag struntar jag dock i det och låter själen och hjärtat vila en stund. Kanske ska man försöka hitta tillbaka till kreativitet och filosoferande igen, det som så länge varit frånvarande nu. Får se huruvida jag hittar insperation eller inte. I annat fall låter jag bara dagen passera och gör något givande imorgon istället.
Funderar på att tvinga ut Amanda på en fotopromenad. Hon tycktes ha både kamera och vilja, så vi får se hur det blir. På tal om det måste jag dricka kaffe ("på tal om det" för att vi sagt att vi ska ta en fika i veckan), hann inte få i mig något tidigare.
Nu om ett tag kommer Carro hem, med en Erica/Erika som ska sova hos oss en till två nätter i veckan i c:a nio veckor. Det är egentligen en gammal bekant från Sandviken, men vi känner inte henne mycket mer än till namnet. Eller jag gör inte vilket fall. Det ska bli intressant att se hur det går.
Och i anslutning till besök så kommer Johan på torsdag. Det var, för att uttrycka mig lite mer som jag pratar, fan på tiden! Han har ju inte satt sin fot ens i närheten av lägenheten och knappt i Örebro alls. Karln är ju dessutom myndig nu, så det blir väl till att hitta till någon form av pub/krog och bevittna honom hälla i sig lite öl tillsammans med utvalt folk. Kanske låta lillbrorsan se skolan lite också, även om det inte är vidare spännande kanske.
Det är något med den här bloggen som gör att jag skriver fruktansvärt tråkigt! Så här pratar jag väl ändå inte, eller? Jag skulle aldrig umgås med mig själv om jag träffade mig så här, fy fan vad trist...
Det får det bli bättring på, kan ju inte hålla på och bete mig. BETE MIG! För att tala klarspråk är det slut nu, nästa inlägg får allt se till att göra en bättre insats än det här.
Pinsamt, nästan. Pinsamt. Som en slö förlust i Yatzy.
Nytt inslag: Topp tre just nu
Kram
Har äntligen fått klart grupparbetet. Det skulle vara klart senast på torsdag, men nu har vi istället några dagar att plugga till tentan på, vilket kan behövas. Just idag struntar jag dock i det och låter själen och hjärtat vila en stund. Kanske ska man försöka hitta tillbaka till kreativitet och filosoferande igen, det som så länge varit frånvarande nu. Får se huruvida jag hittar insperation eller inte. I annat fall låter jag bara dagen passera och gör något givande imorgon istället.
Funderar på att tvinga ut Amanda på en fotopromenad. Hon tycktes ha både kamera och vilja, så vi får se hur det blir. På tal om det måste jag dricka kaffe ("på tal om det" för att vi sagt att vi ska ta en fika i veckan), hann inte få i mig något tidigare.
Nu om ett tag kommer Carro hem, med en Erica/Erika som ska sova hos oss en till två nätter i veckan i c:a nio veckor. Det är egentligen en gammal bekant från Sandviken, men vi känner inte henne mycket mer än till namnet. Eller jag gör inte vilket fall. Det ska bli intressant att se hur det går.
Och i anslutning till besök så kommer Johan på torsdag. Det var, för att uttrycka mig lite mer som jag pratar, fan på tiden! Han har ju inte satt sin fot ens i närheten av lägenheten och knappt i Örebro alls. Karln är ju dessutom myndig nu, så det blir väl till att hitta till någon form av pub/krog och bevittna honom hälla i sig lite öl tillsammans med utvalt folk. Kanske låta lillbrorsan se skolan lite också, även om det inte är vidare spännande kanske.
Det är något med den här bloggen som gör att jag skriver fruktansvärt tråkigt! Så här pratar jag väl ändå inte, eller? Jag skulle aldrig umgås med mig själv om jag träffade mig så här, fy fan vad trist...
Det får det bli bättring på, kan ju inte hålla på och bete mig. BETE MIG! För att tala klarspråk är det slut nu, nästa inlägg får allt se till att göra en bättre insats än det här.
Pinsamt, nästan. Pinsamt. Som en slö förlust i Yatzy.
Nytt inslag: Topp tre just nu
- Nytt, intressant och spännande folk
- Friskdom, i motsats till sjukdom
- Söta tjejer (jag vet, det är lite väl stereotypt, men vad ska jag göra?)
Kram
Här går ...
Här går jag förbi ibland, när jag är påväg ner på stan.
Varför jag alls bemödat mig med att ta kort på det (med mobilkameran dessutom, vilket inte direkt blir speciellt estetiskt bra) är för vad det står. Jag ser nämligen inte "ARMBORGS" när jag sneglar på skylten eller vad man kallar det. Nej jag ser istället "ARMBORST" vilket alltså är ett pilskjutande vapen. Varför ser jag det? Jag har frågat runt, och det är mest bara jag som ser det även om en och annan kanske av sympati menar att de "kanske också skulle gjort det om det var mörkt och jag var full", som de uttrycker det.
Tilläggas ska att jag på intet sätt är vapenfixerad. Jag tycker om lasergame, visst, och jag spelar ju då och då något våldsamt tv-spel. Men vapenfixerad? Jag höll mig ju borta från lumpen för att jag tycker tanken på militär och vapen känns fånig och bara rätt dåligt. Så varför ser jag "armborst" varje gång? Det roliga är att jag börjar fnissa lite för mig själv när jag gör det också. På tal om det så är egna skämt man inte delar med andra nästan de bästa. Då får vad som helst vara roligt, ingen behöver veta det. Jag skrattar åt rätt mycket både icke-roligt och dåligt.
Hur som haver, nu satte jag mig med photoshop och tänkte kika om jag tagit några kort på sista tiden. Det där var ett, och ett kort på Anni i klassen var ett annat. Intressantare än så blev det tydligen inte. Jag måste verkligen skaffa mig en vettig kamera eller framkallningsgrejer...
Återigen
Det blev så klart ingen utlovad uppdatering, som jag skrev. Jag visste det nog hela tiden egentligen, men vem lider av att jag småljuger lite i förhoppning att någon kommer tillbaka och läser igen för att få se den spännande fortsättningen? För hur man än vrider och vänder på hela "jag skriver för mig själv"-grejen (vilket så klart stämmer också) så är denna blogg väldigt offentlig och öppen för alla att läsa. Oavsett hur många eller få som nu gör det, så kan man, vilket gör att det blir lite förväntningar.
Det är anledingen att jag ibland tar lite tid på mig för att uppdatera. Jag vill inte låta det här bli något som förväntas av mig, eller något som känns påtvingat. Känner jag inte för att säga saker så säger jag inte saker, helt enkelt.
Nu sitter jag för övrigt i hög feber, med en värkande hals och känner mig frusen. Gossip Girl, som mycket väl kan vara bland det värsta jag vet på tv (nej ok, nu tog jag i för att röra upp lite känslor; så illa är det inte, men jag tycker att det är...skit), står på i bakgrunden medan jag lyssnar på omväxlande Ane Brun, Mastodon, This Will Destroy You och Neurosis och försöker klura ut hur jag ska återkomma till kreativitet igen. Installerade precis Photoshop efter ett datorköp, får se om jag har lite foton att leka med och lägga upp kanske.
Nej, nu blir det att må dåligt igen och dricka vatten.
Kram
Det är anledingen att jag ibland tar lite tid på mig för att uppdatera. Jag vill inte låta det här bli något som förväntas av mig, eller något som känns påtvingat. Känner jag inte för att säga saker så säger jag inte saker, helt enkelt.
Nu sitter jag för övrigt i hög feber, med en värkande hals och känner mig frusen. Gossip Girl, som mycket väl kan vara bland det värsta jag vet på tv (nej ok, nu tog jag i för att röra upp lite känslor; så illa är det inte, men jag tycker att det är...skit), står på i bakgrunden medan jag lyssnar på omväxlande Ane Brun, Mastodon, This Will Destroy You och Neurosis och försöker klura ut hur jag ska återkomma till kreativitet igen. Installerade precis Photoshop efter ett datorköp, får se om jag har lite foton att leka med och lägga upp kanske.
Nej, nu blir det att må dåligt igen och dricka vatten.
Kram
Det var ett tag sedan
I vanlig ordning tar jag långa pauser i mitt skrivande. Jag vill gärna påstå att det beror på tidsbrist; jag går ju trots allt på universitet och är således numer än mycket upptagen ung (?) man. Men jag vet att jag skulle ljuga om jag använde det som skäl, för så är det ju inte riktigt.
Alltså, jo, jag är ju upptagen så klart, men visst hade jag hunnit med ett inlägg då och då. Saken är nog snarare att jag mest känner att...ja vad? Kanske lite att jag "tappat gnistan" med skrivandet, eller inte känner att jag har speciellt intressanta saker att skriva om. Det har jag ju så visst det, det mesta jag gör är ju för mig intressant (vad är poängen annars?), men det är nog ändå den tanken som hindrar mig. Samma sak med fotograferandet som också hamnat i skymundan på sistone. Jag har inga pengar till analogt fotograferande och har heller inte egna framkallningsgrejer, och jag har ingen vettig digital kamera. Men visst kan jag fotografera, och har tid. Samma sak där; jag har saker att komma med, saker jag vill få sagt, sådant som kanske på annat sätt har svårt att komma ut. Men jag gör det inte.
Det känns kanske lite som att det kommer slå tillbaka en dag, när jag låtit mina största intressen och behov bli lidande av feghet och tankar.
Nåväl, lite uppdatering på Peder - The Movie:
Skolan går framåt och känns bra. Har hittat en del softa personer i klassen, och fler verkar det bara poppa upp. Jag har lite dålig koll på vilka som läser programmet och vilka som "bara" läser kursen, men det spelar än så länge mindre roll. Två avklarade grupparbeten med godkänt betyg, och ett kvar tillsammans med tenta och ett PM. Det ska nog gå alldeles utmärkt det här, och roligt verkar det också bli.
I övrigt gör jag dock inte mycket. Visserligen är det som sagt lite dåligt med tid på vardagarna, men jag är nog lite dålig att bara ta mig för saker.
Nu måste jag kila märker jag, Camile har fyllt år och ska firas!
Spring spring till skjutsen
uppaterar lite senare ikväll troligtvis
Kram
Alltså, jo, jag är ju upptagen så klart, men visst hade jag hunnit med ett inlägg då och då. Saken är nog snarare att jag mest känner att...ja vad? Kanske lite att jag "tappat gnistan" med skrivandet, eller inte känner att jag har speciellt intressanta saker att skriva om. Det har jag ju så visst det, det mesta jag gör är ju för mig intressant (vad är poängen annars?), men det är nog ändå den tanken som hindrar mig. Samma sak med fotograferandet som också hamnat i skymundan på sistone. Jag har inga pengar till analogt fotograferande och har heller inte egna framkallningsgrejer, och jag har ingen vettig digital kamera. Men visst kan jag fotografera, och har tid. Samma sak där; jag har saker att komma med, saker jag vill få sagt, sådant som kanske på annat sätt har svårt att komma ut. Men jag gör det inte.
Det känns kanske lite som att det kommer slå tillbaka en dag, när jag låtit mina största intressen och behov bli lidande av feghet och tankar.
Nåväl, lite uppdatering på Peder - The Movie:
Skolan går framåt och känns bra. Har hittat en del softa personer i klassen, och fler verkar det bara poppa upp. Jag har lite dålig koll på vilka som läser programmet och vilka som "bara" läser kursen, men det spelar än så länge mindre roll. Två avklarade grupparbeten med godkänt betyg, och ett kvar tillsammans med tenta och ett PM. Det ska nog gå alldeles utmärkt det här, och roligt verkar det också bli.
I övrigt gör jag dock inte mycket. Visserligen är det som sagt lite dåligt med tid på vardagarna, men jag är nog lite dålig att bara ta mig för saker.
Nu måste jag kila märker jag, Camile har fyllt år och ska firas!
Spring spring till skjutsen
uppaterar lite senare ikväll troligtvis
Kram
