Stydanter och kulturateorkeorerererererer
Igår tog Johan studientamen, den gamla brünräven. Grattis, och allt sånt. Kvällen skulle tydligen inneha en "stadsrunda", tradition här i stan, där man åker runt till alla klasskamrater som bor inne i stan, härjar i en halvtimme, och åker vidare. Föreställer mig att han inte kommit hem än, stackarn.
Ska snart ner på stan med Carro, hon ska till kontoret och skriva på lite jobbpapper och liknande vuxenheter, medan jag går till spelbutiken och låtsas vara tolv år yngre än jag är. Ska väl försöka messa Johan några gånger och hoppas att jag stör, och låna hans kamera när det finns tillfälle.
Hade, som vanligt, inte mycket att komma med. Tänkte mest att jag ska bli bättre på att uppdatera, även om det görs med struntprat. Kan säga att jag ägnat ett större antal timmar på Pokémon Platinum igår och i förrgår, vilket känns lite märkligt. Kul, men märkligt. Hur kan jag ha missat det här liksom? Samla in djur, slåss med dem, levla (haha), ge dem frön, prata med en aldrig silande ström NPC:s. Det både låter och ser skittråkigt ut, men är galet beroendeframkallande. Så dags nu, liksom.
Theresa Andersson! Låtarna Na na na och Hi-low, lyssna omgående!
Nu ska jag packa ihop mitt shit och bege mig. Hörs igen senare ikväll, för nu jävlar ska det blis aktivt. Pow!
Topp Tre Just Nu:
Ska snart ner på stan med Carro, hon ska till kontoret och skriva på lite jobbpapper och liknande vuxenheter, medan jag går till spelbutiken och låtsas vara tolv år yngre än jag är. Ska väl försöka messa Johan några gånger och hoppas att jag stör, och låna hans kamera när det finns tillfälle.
Hade, som vanligt, inte mycket att komma med. Tänkte mest att jag ska bli bättre på att uppdatera, även om det görs med struntprat. Kan säga att jag ägnat ett större antal timmar på Pokémon Platinum igår och i förrgår, vilket känns lite märkligt. Kul, men märkligt. Hur kan jag ha missat det här liksom? Samla in djur, slåss med dem, levla (haha), ge dem frön, prata med en aldrig silande ström NPC:s. Det både låter och ser skittråkigt ut, men är galet beroendeframkallande. Så dags nu, liksom.
Theresa Andersson! Låtarna Na na na och Hi-low, lyssna omgående!
Nu ska jag packa ihop mitt shit och bege mig. Hörs igen senare ikväll, för nu jävlar ska det blis aktivt. Pow!
Topp Tre Just Nu:
- Bärbara spel, tillbaka med buller och bång
- Zack, sju år och tokrolig. Bajshumor är minst lika tillbaka som bärbara spel
- Godspeed You! Black Emperor - The Dead Flag Blues
Vår"terminen" -09
Ordet "termin" får det att låta som att detta halvårs enda nämnvärda sak har med skolan att göra, och det är ju inte riktigt sant. Men eftersom det trots allt är en stor del, och mycket beror på det, så väljer jag ändå att benämna tiden med detta ord. Jag sejfar (egen stavning) lite och skriver Vår"termin", för att jag är lite "roligare" än andra. Än "andra". Och så vidare.
Sitter för första gången på mycket länge och för över bilder jag haft legande på mobilen ett bra tag, med syfte att lägga upp några av dem här. Tänkte jag skulle försöka sammanfatta detta halvår lite grann, och ville då både ta hjälp av bilder och text. Enkelt och konkret, liksom. Hur man nu ens börjar en sådan sammanfattning är ju givetvis både personligt och lite klurigt, men jag börjar med att kasta ur mig ett påstående, som jag sedan får motivera:
Klockrent!
Där, nu har jag något att utgå ifrån. Vad innebär så ordet, och på vilka sätt har det yttrat sig under terminen? Hur leder det in till sommaren, och vad får det för följder därefter? Jag kan ju börja med att konstatera att man nu efter 1½ år i samma lägenhet verkligen börjat trivas. Området, grannarna, avstånd till skola och stan, lägenheten som sådan, allt är liksom riktigt riktigt bra. Detsamma gäller Örebro i stort. Personligen trivdes jag ganska bra från början, men jag saknade lite den här "lilla" känslan av att man känner folk i varje gathörn när man är ute och går på stan, att man när som helst kan springa på någon man känner. Det började med att skolan erbjöd detta: eftersom jag är uppmärksam på folk, tycker om att få folk glada, och i största allmänhet älskar människan mer än jag inte gör det, så har det blivit så att jag precis hela tiden har folk att hälsa på när jag befinner mig på skolområdet. Det är kanske inga jag "hänger" med per se, men det är för mig ändå trevligare att se ett leende än att inte göra det. I förlängningen har detta gjort att man också börjat lära känna folk på stan, så att säga. Sakta men säkert blir Örebro mindre och mindre på alla bra sätt man kan mena det, och det känns mer hemma. Detsamma gäller grannarna och de vänner jag faktiskt träffar ofta, det är på riktigt väldigt fina människor, och människor jag känt att jag länge saknat att ha omkring mig.
Egentligen har jag redan sammanfattat de viktigaste punkterna, märker jag. Har sålt de dyraste spelenheterna till förmån för kreativa tillbehör och trivsel. Dock inte gjort mig av med spelintresset, vilket känns bra - jag har lyckats omvandla det från ett begär till något roligt igen, vilket jag inte egentligen känt sedan jag bodde i Tierp och spelade Playstation 2 och Nintendo 64. Det kreativa har ännu inte på riktigt vuxit fram, men jag känner ändå att ritplattan, vanliga pennor och ritblock, och möjligen lån av kamera då och då i sommar, kommer få allt större plats i livet. Dessutom kommer jag läsa en intressant kurs i höst som ytterligare kommer späda på detta. Egentligen är det två kurser, Ljud och Bildproduktion, och Webdesign (om jag minns rätt på namnen nu), men det är samma som det de som läser Digital Mediedesign läser. Alltså: jag kommer få lära mig, och leka med, att skapa film, ljud till film, ljus och kringarbete till film, OCH jag kommer återigen få ta upp webdesignandet. I sällskap med min nuvarande klasskamrat kommer jag också att gå i samma klass som två nära vänner, Staffan och Mathias, vilket känns riktigt kul.
Så, i stort har denna termin varit riktigt bra, och nästa har potential att bli precis lika bra. Sommaren är lite av ett lotto känner jag, även om det så klart lutar åt att bli riktigt bra det med. Jag har inget sommarjobb, utan kommer mest hjälpa Carros far i hans jobb, vilket nog blir både roligt och lite lite drygt (att inte ha betalt). Dessutom kommer jag, förutom speciellt Johan och en och annan till, inte ha mina vänner till hands, vilket kommer kännas lite tungt. Nåväl, sommar = bad, vilket Örebro har lite dåligt med platser för, så då känns Lidköping perfekt i två månader.
Varför jag fortfarande inte lagt upp några bilder beror på att jag håller på att installera programmet för det. Det kommer snart, jag får ordbajsa lite till.
Kan för övrigt berätta att det skrivits en B-uppsats i Filmvetenskap nu under våren, av mig och Philip. Namnet är Left for dead. Burning for revenge. och är en semiotisk stjärnstudie av Jean-Claude Van Damme. Tro mig, den är både läsvärd, intressant och rolig. Jag lägger upp den här när vi fixat till det sista (efter en opponering) och skrivit ut den till examinatorn, jag uppmanar alla att orka sig igenom den. Och filmerna vi skriver om. Philip är dessutom guld och solsken att jobba med, för de som kanske får tillfälle att göra det någon gång. Skrattar mycket gör han med.
Några korta saker jag snappat upp under terminen bara, lite som tips till andra:
Terminsstart: kaffe, musik och sci-fi
Säng-koja
Anni, med en ovanligt "vanlig" bild
Återupptäckta guldkorn. Ska tilläggas att Super Bomberman 2 går varmt här.
Terminens bästa bok-upptäckt
Uppsatsskrivande med Van Damme som sällskap. Klockrent, faktiskt.
Philip och Anni
Johan "Biffen" Gyllenberg på finbesök
Jag i hatt, den enda bilden jag har tyvärr. Blundar bort fånigheten i fotot.
Några hundra meter himmelrike mellan lägenheten och skolan
En rymdtårta, och en Watchmen-dito. Och jag som egentligen inte ville fira något.
På tisdag bär det av mot Lidköping över sommaren, som sagt. Nya tider, kan tyckas. Och nu är jag lite hungrig, så jag lägger ned det här för nu. Hej hopp!
Topp Tre Just Nu:
Sitter för första gången på mycket länge och för över bilder jag haft legande på mobilen ett bra tag, med syfte att lägga upp några av dem här. Tänkte jag skulle försöka sammanfatta detta halvår lite grann, och ville då både ta hjälp av bilder och text. Enkelt och konkret, liksom. Hur man nu ens börjar en sådan sammanfattning är ju givetvis både personligt och lite klurigt, men jag börjar med att kasta ur mig ett påstående, som jag sedan får motivera:
Klockrent!
Där, nu har jag något att utgå ifrån. Vad innebär så ordet, och på vilka sätt har det yttrat sig under terminen? Hur leder det in till sommaren, och vad får det för följder därefter? Jag kan ju börja med att konstatera att man nu efter 1½ år i samma lägenhet verkligen börjat trivas. Området, grannarna, avstånd till skola och stan, lägenheten som sådan, allt är liksom riktigt riktigt bra. Detsamma gäller Örebro i stort. Personligen trivdes jag ganska bra från början, men jag saknade lite den här "lilla" känslan av att man känner folk i varje gathörn när man är ute och går på stan, att man när som helst kan springa på någon man känner. Det började med att skolan erbjöd detta: eftersom jag är uppmärksam på folk, tycker om att få folk glada, och i största allmänhet älskar människan mer än jag inte gör det, så har det blivit så att jag precis hela tiden har folk att hälsa på när jag befinner mig på skolområdet. Det är kanske inga jag "hänger" med per se, men det är för mig ändå trevligare att se ett leende än att inte göra det. I förlängningen har detta gjort att man också börjat lära känna folk på stan, så att säga. Sakta men säkert blir Örebro mindre och mindre på alla bra sätt man kan mena det, och det känns mer hemma. Detsamma gäller grannarna och de vänner jag faktiskt träffar ofta, det är på riktigt väldigt fina människor, och människor jag känt att jag länge saknat att ha omkring mig.
Egentligen har jag redan sammanfattat de viktigaste punkterna, märker jag. Har sålt de dyraste spelenheterna till förmån för kreativa tillbehör och trivsel. Dock inte gjort mig av med spelintresset, vilket känns bra - jag har lyckats omvandla det från ett begär till något roligt igen, vilket jag inte egentligen känt sedan jag bodde i Tierp och spelade Playstation 2 och Nintendo 64. Det kreativa har ännu inte på riktigt vuxit fram, men jag känner ändå att ritplattan, vanliga pennor och ritblock, och möjligen lån av kamera då och då i sommar, kommer få allt större plats i livet. Dessutom kommer jag läsa en intressant kurs i höst som ytterligare kommer späda på detta. Egentligen är det två kurser, Ljud och Bildproduktion, och Webdesign (om jag minns rätt på namnen nu), men det är samma som det de som läser Digital Mediedesign läser. Alltså: jag kommer få lära mig, och leka med, att skapa film, ljud till film, ljus och kringarbete till film, OCH jag kommer återigen få ta upp webdesignandet. I sällskap med min nuvarande klasskamrat kommer jag också att gå i samma klass som två nära vänner, Staffan och Mathias, vilket känns riktigt kul.
Så, i stort har denna termin varit riktigt bra, och nästa har potential att bli precis lika bra. Sommaren är lite av ett lotto känner jag, även om det så klart lutar åt att bli riktigt bra det med. Jag har inget sommarjobb, utan kommer mest hjälpa Carros far i hans jobb, vilket nog blir både roligt och lite lite drygt (att inte ha betalt). Dessutom kommer jag, förutom speciellt Johan och en och annan till, inte ha mina vänner till hands, vilket kommer kännas lite tungt. Nåväl, sommar = bad, vilket Örebro har lite dåligt med platser för, så då känns Lidköping perfekt i två månader.
Varför jag fortfarande inte lagt upp några bilder beror på att jag håller på att installera programmet för det. Det kommer snart, jag får ordbajsa lite till.
Kan för övrigt berätta att det skrivits en B-uppsats i Filmvetenskap nu under våren, av mig och Philip. Namnet är Left for dead. Burning for revenge. och är en semiotisk stjärnstudie av Jean-Claude Van Damme. Tro mig, den är både läsvärd, intressant och rolig. Jag lägger upp den här när vi fixat till det sista (efter en opponering) och skrivit ut den till examinatorn, jag uppmanar alla att orka sig igenom den. Och filmerna vi skriver om. Philip är dessutom guld och solsken att jobba med, för de som kanske får tillfälle att göra det någon gång. Skrattar mycket gör han med.
Några korta saker jag snappat upp under terminen bara, lite som tips till andra:
- Paul Auster - New York Trilogy
- Godspeed You! Black Emperor - The Dead Flag Blues (specifikt "The Dead Flag Blues (Intro)"-delen, den första i låten) på skivan F♯A♯∞
- Filmerna JCVD, The Wrestler, Synecdoche New York och Searching For The Wrong-Eyed Jesus
- Innebandy och fotboll. Idrott över huvudtaget är lite bortglömt i min värld, men fantastiskt roligt.
- Omvärderingar och drastiska förändringar - man tvingas plötsligt tänka om och anpassa sig, vilket jag tror är nyttigt och givande.
- Hjalmar Söderberg - Doktor Glas. Kan mycket väl vara en av de bästa böckerna jag läst någonsin. Tyko Glas är en fascinerande, skrämmande och läskigt mänsklig karaktär.
- Cykel. Jag måste fixa en fungerande, det är ju skitsoft att kunna cykla ner på stan. (ge mig en, någon?)
- Empire, tidningen. Ska man läsa om film så skadar det inte att skribenterna är sjukt roliga, dissiga och skönt icke-akademiska, trots sin enorma kunskap och uttrycksfullhet.
- MMS. Haha, ok, nästan fånigt att skriva, men jag har återupptäckt funktionen. Johan och Sanna är nog de som fått leva med mig och mitt skickande mest.
- Hatt! Jag tog mig mod att bortse från "jag passar inte i hatt" och provade en på H&M. Den satt bra, men jag såg ut som skit i den. Vände mig bort från spegeln och tänkte "titta inte på mig, utan på killen i hatt i spegeln", och rätt var det var såg det skitbra ut. Jag är en snygging i hatt, vågar jag påstå. Vem är inte det, liksom? Hatt är bäst.
- Kaffe i termos, liksom vart som helst.
- Richard Dyer, gärna boken Stars.
- Att låtsas inte bry sig om födelsedagar, och ha vänner som genomskådar en.
- För långa listor som är roligare att skriva än de är att läsa.
Terminsstart: kaffe, musik och sci-fi
Säng-koja
Anni, med en ovanligt "vanlig" bild
Återupptäckta guldkorn. Ska tilläggas att Super Bomberman 2 går varmt här.
Terminens bästa bok-upptäckt
Uppsatsskrivande med Van Damme som sällskap. Klockrent, faktiskt.
Philip och Anni
Johan "Biffen" Gyllenberg på finbesök
Jag i hatt, den enda bilden jag har tyvärr. Blundar bort fånigheten i fotot.
Några hundra meter himmelrike mellan lägenheten och skolan
En rymdtårta, och en Watchmen-dito. Och jag som egentligen inte ville fira något.
På tisdag bär det av mot Lidköping över sommaren, som sagt. Nya tider, kan tyckas. Och nu är jag lite hungrig, så jag lägger ned det här för nu. Hej hopp!
Topp Tre Just Nu:
- Bärbart/mobilt - spel, dator, musik, termos, visslingar och nynnande, leenden, high-fives och så vidare.
- Theresa Andersson med Na na na och Hi-Low
- Tågresa. Även med mycket packning är det underbart att åka tåg.
Coup d'état
Hittade ett inlägg jag tydligen inte färdigställt och lagt upp, så här kommer det:
"Titeln är inget så där kontemporärt försök att vara multinationell och kool. Det är en låttitel på en lite äldre Refused-låt jag lyssnar på just nu. Ibland är det inte mer komplicerat eller spännande än så. Bra låt för övrigt, ska väl tilläggas.
Insåg, likt så många gånger förr, att jag inte uppdaterat här på ett bra tag. Det hade varit väldigt skönt, och rogivande, om jag med ärlighet och sanning i hjärtat kunnat skyllt på tunga studier och ett "sunt liv utan datorer", sådana skäl hade liksom skänkt min persona en skön och bra aura. Tyvärr kan jag alltså inte göra det, utan helt sonika på att jag inte har något vettigt, eller ens lite underhållande, att uppdatera med. En fin teckning hade exempelvis varit roligt att få visa upp, men någon sådan har jag inte. Varför jag inte har det beror helt enkelt på slöhet och konstiga prioteringar från min sida.
Eller, för att vara lite sanningsenlig. Slöhet och lite rädsla, tror jag. Slöheten kommer nog av rädslan också, för att ytterligare analysera det här. Rädsla är kanske inte rätt ord, det handlar väl snarare om någon slags självkritik och insikt om hur bra jag är på att övertyga mig själv om saker. När jag sätter mig och ritar vill jag liksom bara "kunna" direkt. Kan jag inte så intalar jag mig någonstans att allt jag gör blir skit. Nu vet jag ju att det inte är så, och jag kan själv tycka att jag kanske är bättre än min ålder och brist på övning medger, men det hjälper liksom inte så ofta. Teckningen ligger framför mig och säger att jag aldrig kommer ha tålamod och ork att faktiskt lära mig ordentligt. Jag vet nog att jag skulle kunna lära mig bra, men varje ny teckning är en pina att påbörja. Med den finaste blyertspennan i samlingen börjar jag teckna, jättelöst och försiktigt, för att sedan ge upp för att det aldrig blir något. Eller för att jag inte vågar ta en grövre penna, då jag vet att jag bara "förstör" bilden då.
Samma gäller egentligen gitarrspelandet också. Eller skapandet på gitarr ska jag väl säga; jag spelar gitarr då och då, lite sporadiskt, men jag skapar aldrig något eget.
Jag fick höra av Carro att alla mina statusuppdateringar på Facebook har en tendens att vara melankoliska. Det fick mig att tänka...är allt jag skriver så? Nu vet jag ju att just detta inlägg är skrivet av en Peder "under the weather" (även om jag egentligen inte alls är nedstämd), men jag menar generellt. Är jag, eller framstår jag åtminstone som melankolisk? Vilket i en vidare frågeställning leder mig till funderingen om jag verkligen framstår lika på bloggen som jag gör irl. Eller i förlängningen, på internet generellt och irl. "jag är mig själv" är ju sant i båda lägena, men internet blir ju väldigt selektivt och enkelspårigt hur man än gör, så det vore ju inte konstigt om så var fallet.
Nåja, nu ska jag återgå till Anna Haavisto, Mastodon, The Future Shock och senare Austers New York-trilogi.
Topp Tre Just Nu:
"Titeln är inget så där kontemporärt försök att vara multinationell och kool. Det är en låttitel på en lite äldre Refused-låt jag lyssnar på just nu. Ibland är det inte mer komplicerat eller spännande än så. Bra låt för övrigt, ska väl tilläggas.
Insåg, likt så många gånger förr, att jag inte uppdaterat här på ett bra tag. Det hade varit väldigt skönt, och rogivande, om jag med ärlighet och sanning i hjärtat kunnat skyllt på tunga studier och ett "sunt liv utan datorer", sådana skäl hade liksom skänkt min persona en skön och bra aura. Tyvärr kan jag alltså inte göra det, utan helt sonika på att jag inte har något vettigt, eller ens lite underhållande, att uppdatera med. En fin teckning hade exempelvis varit roligt att få visa upp, men någon sådan har jag inte. Varför jag inte har det beror helt enkelt på slöhet och konstiga prioteringar från min sida.
Eller, för att vara lite sanningsenlig. Slöhet och lite rädsla, tror jag. Slöheten kommer nog av rädslan också, för att ytterligare analysera det här. Rädsla är kanske inte rätt ord, det handlar väl snarare om någon slags självkritik och insikt om hur bra jag är på att övertyga mig själv om saker. När jag sätter mig och ritar vill jag liksom bara "kunna" direkt. Kan jag inte så intalar jag mig någonstans att allt jag gör blir skit. Nu vet jag ju att det inte är så, och jag kan själv tycka att jag kanske är bättre än min ålder och brist på övning medger, men det hjälper liksom inte så ofta. Teckningen ligger framför mig och säger att jag aldrig kommer ha tålamod och ork att faktiskt lära mig ordentligt. Jag vet nog att jag skulle kunna lära mig bra, men varje ny teckning är en pina att påbörja. Med den finaste blyertspennan i samlingen börjar jag teckna, jättelöst och försiktigt, för att sedan ge upp för att det aldrig blir något. Eller för att jag inte vågar ta en grövre penna, då jag vet att jag bara "förstör" bilden då.
Samma gäller egentligen gitarrspelandet också. Eller skapandet på gitarr ska jag väl säga; jag spelar gitarr då och då, lite sporadiskt, men jag skapar aldrig något eget.
Jag fick höra av Carro att alla mina statusuppdateringar på Facebook har en tendens att vara melankoliska. Det fick mig att tänka...är allt jag skriver så? Nu vet jag ju att just detta inlägg är skrivet av en Peder "under the weather" (även om jag egentligen inte alls är nedstämd), men jag menar generellt. Är jag, eller framstår jag åtminstone som melankolisk? Vilket i en vidare frågeställning leder mig till funderingen om jag verkligen framstår lika på bloggen som jag gör irl. Eller i förlängningen, på internet generellt och irl. "jag är mig själv" är ju sant i båda lägena, men internet blir ju väldigt selektivt och enkelspårigt hur man än gör, så det vore ju inte konstigt om så var fallet.
Nåja, nu ska jag återgå till Anna Haavisto, Mastodon, The Future Shock och senare Austers New York-trilogi.
Topp Tre Just Nu:
- Sufjan Stevens - John Wayne Gacy Jr.
- Solen som skiner just precis nu"
