ppeeddeerr

Så fortsätter resan.

Den första delen var alltså viktigaste skivorna för mig, de som på något sätt haft stor påverkan på mitt liv och mina förehavanden.
Nu tänkte jag lista de viktigaste händelserna i mitt privatliv. Jag börjar med de fem absolut största. De får liksom en helt egen del, vilket kommer ha sin förklaring när man läser vad det är. Men eftersom fem saker under tio år är alldeles för lite för att summera ett liv så lägger jag in ett antal till, som liksom får hamna lite "under". Jag vill absolut inte säga mindre viktiga saker, bara inte lika stora som dessa fem.

Pojke möter flicka, hösten 2000

Ja, hur beskriver man det här? Vi träffades av en slump, egentligen. Min vän stötte på henne på en stadsfest, jag stötte på hennes vän, men egentligen ville vi båda ha varandra. Efter lite smygande och trixande lyckades vi styra upp det bakom vännernas ryggar. De lider inte idag. Det gör inte heller Karro och jag.
Det är svårt att på något sätt summera vad vi haft ihop under denna tid, och ens vad vi har nu. Allt har blivit större, bättre, viktigare, roligare, trevligare och finare på alla sätt. Varenda detalj i mitt liv har fått en innebörd och lite av ett finare skimmer. Mer tänker jag inte försöka säga.

Byter ändlösa dagar mot ändlösa nätter, hösten 2003

Tierp blir till Sandviken, runt den sista augusti 2003, när jag flyttar hemifrån och lämnar min mors hemlagade mat och hyperstädade lägenhet. Eller ja, den hemlagade maten följer med ett bra tag, men ni förstår.

Att byta Tierp mot Sandviken innebär en hel del saker. Nya vänner, nya rutiner och platser att vara på, nya tankar och känslor. Om ni läst förra inlägget om betydelsefull musik så ser man ganska tydligt när och var detta börjar ta form. Utan vänner som Mikael Granath, Marcus Johansson, Claes Larsson, Marcus Stoor och ett stort antal till (ursäkta att jag inte nämner alla. Det här är ingen tävling, ni vet vilka ni är.) så hade jag gått miste om väldigt väldigt mycket fint. Mitt filmintresse föddes i princip tack vare Marcus, och jag vill minnas att Claes redan för alldeles för många år sedan nämnde Sufjan Stevens för mig. För att inte nämna den underbara vänskap vi hade.

Tid för reflektion, hösten 2003-våren 2004

Nu händer det grejer. Förhållandet tar slut, och tack vare det inser jag att något i mig har gått förlorat. Den där softa, härliga personen jag trodde att jag var hade försvunnit för flera år sedan och ersatts av någon slags cynisk, arg, ledsen och distanserad karaktär.

Efter en kanske lite för djup dykning ner i ens eget inre är det lätt att fastna vid allt som är "fel" med en själv. Men istället för att göra det börjar jag se vad jag vill vara, hur jag vill må, vad jag vill känna istället. Om jag inte är den jag vill och kan vara, varför ändrar jag inte bara på det? Så jag slutar dricka alkohol helt, och låter mig återigen börja känna saker. Allt som gicks igenom är för mycket för att nämna här, men låt oss bara säga att de som kände mig innan, och fortfarande gör det, vet att det inte är samma människa nu som då. Det var en otroligt jobbig tid, men också den mest givande jag varit med om.

Christer Karlsson, 09-06-1982 - 18-08-2004

Vi hade egentligen glidit ifrån varandra en del när han tog livet av sig. Då var han ganska djupt inne i knark och i allmänhet ett osoft liv. Han hade precis kommit ut från avgiftning och skickades hem fylld med känslor. Vad gör man när man efter en lång tids knarkande och avtrubbande helt plötsligt får tillgång till alla dessa känslor man försökt döva med knarket?

Han hade bott hos oss under långa perioder när han inte vågade bo hemma, och han och min mor fick ett band han inte längre kunde ha (hans mor hade själv dött i lungcancer ett antal år innan vi lärde känna varandra). Vi gled ifrån varandra, men han var mer bror till mig än jag kan säga att jag och min biologiska är.

Ingegerd Andersson, 05-06-1948 - 21-03-2006

Vad skriver man här? Min mor dog. Vi vet egentligen inte precis varför. Hon åkte in till sjukhus på grund av något, och sedan hade det tydligen brustit efter operationen så hon dog av blodförgiftning.

Eller något sådant.

Jag vet inte hur många gånger jag kommit på mig själv med att tänka "åh, det här måste jag ringa mamma och berätta". Det är svårt att bli den här universitetsstudenten, med en väldigt fin flickvän (hon älskade Karro nästan lika mycket som mig), en personlighet jag äntligen tycker om...och känna stolthet, när jag inte kan dela den med henne. Man vill kunna ringa och säga "jag fick VG på B-uppsatsen!" eller "Vet du...vi ska gifta oss.".

Men det kan jag inte.

Jag har fina människor runt omkring mig, och speciellt Karros föräldrar har varit otroliga. Det är jag tacksam för. Och jag har väldigt varma minnen att plocka fram när det ibland känns extra tungt.

---

Det var de fem största "händelserna" för mig personligen. Det finns bra många fler (och några kommer jag nämna här nere), och det finns många många detaljer som jag inte räknat upp. Men det får räcka, efter att ha suttit och funderat över dessa fem känns det lite nog med "livsförändrande saker" och jag vill gå vidare mot lättsammare saker nästa del.

Men, som utlovat, här kommer andra tillfällen och saker som inträffat som också de haft en stor påverkan på mig under de gågna tio åren (utan någon som helst kronologisk eller rangordning):

• Kungen i Sandviken. Jag har fortfarande inte stött på en bättre mötesplats för musikintresserade än det. Det var en kort men fin tid vi hade, stället och jag.
• Malin Nilsson i Majorna (tidigare Kungsbacka). Skör och Håkan-kär, underbart fin och speciell. Och skickar mig Mega Man som pärlplatta, det säger nästan allt.
• Way Out West 2009 som tog det här med musikupplevelser till en helt ny nivå. Grizzly Bear, Bon Iver, Wolfmother, Andrew Bird och The Bronx. Peter Broderick för tusan! Satt och grät i Karros famn när karln går mellan kyrkbänkarna och ropar ut sin själ i fyra stämmor.
• Basketkvällar på bruket i Sandviken. Med lite folköl och gott sällskap gjorde det här somrarna underbara.
• "Mina grabbar" här i Örebro. FIFA-kvällar, hemsidearbete, filmskapande, innebandy-onsdagar, mjukistorsdagar som aldrig blir av, dålig-film-kväll-in-the-works osv. Det var länge sedan jag hade ett så här soft gäng vänner.
• Universitetsliv. Jag hann hoppa av skolan, slacka runt ett tag, och jobba som telekommunikatör 1½ år innan jag tog tag i livet och började på komvux för att styra upp något soft. Det ledde till Örebro och Filmprogrammet. Klockrent och roligt.
• Claes Larsson - Det är något med den här karln som gör att jag blir glad i hjärtat när jag tänker på honom. En av få människor från Sandviken jag fortfarande har lite kontakt med, och en av få jag faktiskt vill träffa nästan hela tiden. Guld och blommor, är han.
• Prag-resa. Nu är klockan 02:33 och jag har ingen som helst aning när vi gjorde den här trippen, men den var bra fin. Belaggio hette hotellet, och en kypare på en "finare" restaurang förklade notan för oss, ifall vi inte visste hur man gav dricks.
• The Thin Red Line väljer jag att för första gången äntligen se. Det slutar i att jag går in i sovrummet gråtandes och verkligen helt förstörd ligger där och har ont i hjärtat för livet, människor och hur vi behandlar varandra. Vad kallar man det?
• Siluettmålning av min person på väggen i mitt rum när jag bodde hos min mor. Hon målade den otroligt snyggt, så pass att jag alltid blev lite rädd när jag gick förbi utanför och trodde det stod någon där.
• Dreads hinner jag både skaffa och göra mig av med. Likaså piercingarna. Tatueringarna är lite svårare att göra sig av med dock, men två har det vilket fall hunnit bli. Den ena snyggare och vettigare än den andra.
• Esmeralda heter katten vi, eller jag, nyligen fått. Min första "egna" sådan sedan Pricken när jag var liten. "Bullen" eller "Grodan" har vi tydligen helt ologiskt börjat kalla henne också.
• Sickmunk, namnet på ett i retrospekt rätt värdekasst nu-metalband jag var med i en tid. När jag väl hade börjat hitta något intressant och eget att skapa hade jag redan flyttat till Sandviken och hade svårt att styra upp något vettigt med de jag kände där. Jag som ville göra mörk och svår hardcore!
• Säljer mina spelkonsoller, köper igen, säljer ena, köper igen, säljer alla och köper ritplatta. Köpter sedan återigen spelkonsollerna. Jag vet inte om det är rätt återgivet, men ni förstår ju. Jag har alltså två nu. De har varit både noll och en i varierande antal gånger. Märkligt hur man kan vara så säker på sina beslut.
• Hittar Erlend Loe och läser de kanske mest inspirerande böckerna jag någonsin läst, Doppler och Expedition L.
• Tar upp kontakt med folk jag lite "missat" när jag bodde i Sandviken. Man inser ganska snabbt hur mycket fint folk det finns, och som man inte ser för att man redan umgås med så många. 00-talet var bara början på sådana kontakter, dags att make amends så att säga.

Det får nästan räcka för den här gången känner jag. Jag är för trött för att komma på mer, och det ser ut som att det redan nu är ett ganska massivt inlägg. Så håll till godo till nästa del.

kram