ppeeddeerr

Då var det dags igen, ännu en lista. Återigen var den i tid på Facebook men försenad här. Det är ett sådant åtagande att försöka sammanfatta ett tema. Det gäller ju liksom att försöka förmedla vad det är som gör att jag verkligen måste göra en spellista av det valda temat, så lyssnaren/läsaren kan ta till sig det.

Inte för att jag tror att speciellt många gör det.
Lyssnar på listan, visst, men inte egentligen tänker över temat eller min personliga motivation till det. Jag kanske låter cynisk, men jag känner mig själv och genom det tror jag mig kunna se lite hur andra fungerar. Likt mitt åtagande att skapa, själv förstå och sedan sammanfatta och förmedla en känsla eller en fundering (som mina spellist-teman egentligen är), så är det ett åtagande att läsa låttitlarna, hitta texterna till dem, lyssna igenom låtarna och reflektera. Då är det bara lättare att lyssna på listan och säga "den här låten var bra".

Inget fel i det. Låtarna är förhoppningsvis tillräckligt bra för att lyssnas på. Men egentligen är ju mina listor svepskäl för att öppna upp för något annat. Jag kanske inte är speciellt bra på att i ord uttrycka hur och vad jag egentligen vill med varje lista. Man kan också argumentera huruvida låtarna i sig representerar dessa tankar och känslor bra nog. Jag tycker det, så klart, men alla håller kanske inte med. Så jag tänkte försöka vara lite bättre på det denna gång.

The Quiet Things That No One Ever Knows - #5: Vem Blir Jag När Jag Dör?

Död och tro. Stora ämnen, hoppas jag att de flesta håller med om. Jag vill lyfta fram det lite här, för jag tycker nog att det behandlas ganska sparsamt i både medier i stort och i musik i allmänhet. Nu menar inte jag nödvändigtvis en förhållandevis enkel sång till gud, eller en låt om att förlora någon. Det jag är ute efter är snarare frågor kring svårigheterna och osäkerheten kring det. Vad händer när vi dör? Hur kan man förhålla sig till en tro när man ser död omkring sig? Finns frågorna i modern indie-, postrock- och singer-songwritermusik idag, och hur förhåller man sig till detta?

Jag vill nämligen gärna se mer prat om sådant här. Att det ska gå att prata om döden med sina vänner, att man ska kunna säga att man inte vet vad man tror på men att man hoppas på något större. Att man vill bli ihågkommen för något när man dör, och att man ska kunna finna sina nära efter döden. Vem vill inte det, tänker jag? Och varför är det så svårt att erkänna, eller prata om?

Jag vill bli ihågkommen när jag dör. Vill lämna efter mig något arv, något fint man kan prata om och minnas tillsammans. Lämna efter mig leenden och glädjetårar, skratt och varma hjärtan. Och jag hoppas att mina tvivel om tro, gudar och efterliv ska visa sig felaktiga och ogrundade. Och triviala. Och jag vill innerst inne att allt detta ska innebära att min mor finns kvar någonstans, och att min vän Christer nu äntligen mår bra. Nu tror jag inte jag kan förmedla hur mycket mitt hjärta värker och brinner för detta, så jag låter det vara osagt.

Så här kommer en lista som naturligtvis inte ens i närheten är tillräcklig för ämnet. Jag hade kunnat göra denna hur lång och stor som helst, men jag tror dessa tolv låtar tar upp frågorna lite fint och bra, och med en tillräcklig bredd. Om man nu väljer att läsa texterna. Jag väljer som vanligt att inte särskilja någon enskild låt, utan låter lyssnaren själv ta till sig innehållet. Alla är bra, och värda att lyssna på.

1. Jeff Buckley - Hallelujah
2. Regina Spektor - Laughing With
3. The Mars Volta - The Widow
4. Sufjan Stevens - Casimir Pulaski Day
5. Death Cab For Cutie - I Will Follow You Into The Dark
6. The Antlers - Two
7. Radical Face - Wrapped In Piano Strings
8. Ane Brun - Laid In Earth
9. Johnny Cash - The Man Comes Around
10. Sufjan Stevens - Abraham
11. Iron & Wine - The Trapeze Swinger
12. Explosions In The Sky - Memorial

Så, tack för tiden. Inlägget blev rätt långt såg jag nu, men ni får hålla tillgodo.

Kram