ppeeddeerr

När jag sitter på skolan, i en nästan fylld cafeteria, och lyssnar på sånt här så har jag så svårt att förstå att inte alla just nu sitter och hör samma sak som jag. Att inte alla i cafeterian stannar upp i sina göromål och bara lyssnar. Jag vet ju naturligtvis att det är omöjligt, att det är jag som tänker massa galenskaper, men det förändrar inte det faktum att jag önskar att de kunde höra.

Precis som med Solar Surf så är det som att musiken inte hörs med tankarna alls. Jag slutar höra toner och enskilda ord, de liksom mjukas upp och blandas runt tills de blivit något annat. Det är som skillnaden mellan att sitta och titta på solnedgången och beundra dess skönhet, och att ligga med slutna ögon och istället känna den och allt vad den för med sig. Den bästa musiken lyssnar jag inte på, den går istället rakt in i mina minnen och drömmar, och färdas runt mellan känslor.

Ibland är världen bara otroligt vacker och underbar, i all sin sorg.