Coup d'état
Hittade ett inlägg jag tydligen inte färdigställt och lagt upp, så här kommer det:
"Titeln är inget så där kontemporärt försök att vara multinationell och kool. Det är en låttitel på en lite äldre Refused-låt jag lyssnar på just nu. Ibland är det inte mer komplicerat eller spännande än så. Bra låt för övrigt, ska väl tilläggas.
Insåg, likt så många gånger förr, att jag inte uppdaterat här på ett bra tag. Det hade varit väldigt skönt, och rogivande, om jag med ärlighet och sanning i hjärtat kunnat skyllt på tunga studier och ett "sunt liv utan datorer", sådana skäl hade liksom skänkt min persona en skön och bra aura. Tyvärr kan jag alltså inte göra det, utan helt sonika på att jag inte har något vettigt, eller ens lite underhållande, att uppdatera med. En fin teckning hade exempelvis varit roligt att få visa upp, men någon sådan har jag inte. Varför jag inte har det beror helt enkelt på slöhet och konstiga prioteringar från min sida.
Eller, för att vara lite sanningsenlig. Slöhet och lite rädsla, tror jag. Slöheten kommer nog av rädslan också, för att ytterligare analysera det här. Rädsla är kanske inte rätt ord, det handlar väl snarare om någon slags självkritik och insikt om hur bra jag är på att övertyga mig själv om saker. När jag sätter mig och ritar vill jag liksom bara "kunna" direkt. Kan jag inte så intalar jag mig någonstans att allt jag gör blir skit. Nu vet jag ju att det inte är så, och jag kan själv tycka att jag kanske är bättre än min ålder och brist på övning medger, men det hjälper liksom inte så ofta. Teckningen ligger framför mig och säger att jag aldrig kommer ha tålamod och ork att faktiskt lära mig ordentligt. Jag vet nog att jag skulle kunna lära mig bra, men varje ny teckning är en pina att påbörja. Med den finaste blyertspennan i samlingen börjar jag teckna, jättelöst och försiktigt, för att sedan ge upp för att det aldrig blir något. Eller för att jag inte vågar ta en grövre penna, då jag vet att jag bara "förstör" bilden då.
Samma gäller egentligen gitarrspelandet också. Eller skapandet på gitarr ska jag väl säga; jag spelar gitarr då och då, lite sporadiskt, men jag skapar aldrig något eget.
Jag fick höra av Carro att alla mina statusuppdateringar på Facebook har en tendens att vara melankoliska. Det fick mig att tänka...är allt jag skriver så? Nu vet jag ju att just detta inlägg är skrivet av en Peder "under the weather" (även om jag egentligen inte alls är nedstämd), men jag menar generellt. Är jag, eller framstår jag åtminstone som melankolisk? Vilket i en vidare frågeställning leder mig till funderingen om jag verkligen framstår lika på bloggen som jag gör irl. Eller i förlängningen, på internet generellt och irl. "jag är mig själv" är ju sant i båda lägena, men internet blir ju väldigt selektivt och enkelspårigt hur man än gör, så det vore ju inte konstigt om så var fallet.
Nåja, nu ska jag återgå till Anna Haavisto, Mastodon, The Future Shock och senare Austers New York-trilogi.
Topp Tre Just Nu:
"Titeln är inget så där kontemporärt försök att vara multinationell och kool. Det är en låttitel på en lite äldre Refused-låt jag lyssnar på just nu. Ibland är det inte mer komplicerat eller spännande än så. Bra låt för övrigt, ska väl tilläggas.
Insåg, likt så många gånger förr, att jag inte uppdaterat här på ett bra tag. Det hade varit väldigt skönt, och rogivande, om jag med ärlighet och sanning i hjärtat kunnat skyllt på tunga studier och ett "sunt liv utan datorer", sådana skäl hade liksom skänkt min persona en skön och bra aura. Tyvärr kan jag alltså inte göra det, utan helt sonika på att jag inte har något vettigt, eller ens lite underhållande, att uppdatera med. En fin teckning hade exempelvis varit roligt att få visa upp, men någon sådan har jag inte. Varför jag inte har det beror helt enkelt på slöhet och konstiga prioteringar från min sida.
Eller, för att vara lite sanningsenlig. Slöhet och lite rädsla, tror jag. Slöheten kommer nog av rädslan också, för att ytterligare analysera det här. Rädsla är kanske inte rätt ord, det handlar väl snarare om någon slags självkritik och insikt om hur bra jag är på att övertyga mig själv om saker. När jag sätter mig och ritar vill jag liksom bara "kunna" direkt. Kan jag inte så intalar jag mig någonstans att allt jag gör blir skit. Nu vet jag ju att det inte är så, och jag kan själv tycka att jag kanske är bättre än min ålder och brist på övning medger, men det hjälper liksom inte så ofta. Teckningen ligger framför mig och säger att jag aldrig kommer ha tålamod och ork att faktiskt lära mig ordentligt. Jag vet nog att jag skulle kunna lära mig bra, men varje ny teckning är en pina att påbörja. Med den finaste blyertspennan i samlingen börjar jag teckna, jättelöst och försiktigt, för att sedan ge upp för att det aldrig blir något. Eller för att jag inte vågar ta en grövre penna, då jag vet att jag bara "förstör" bilden då.
Samma gäller egentligen gitarrspelandet också. Eller skapandet på gitarr ska jag väl säga; jag spelar gitarr då och då, lite sporadiskt, men jag skapar aldrig något eget.
Jag fick höra av Carro att alla mina statusuppdateringar på Facebook har en tendens att vara melankoliska. Det fick mig att tänka...är allt jag skriver så? Nu vet jag ju att just detta inlägg är skrivet av en Peder "under the weather" (även om jag egentligen inte alls är nedstämd), men jag menar generellt. Är jag, eller framstår jag åtminstone som melankolisk? Vilket i en vidare frågeställning leder mig till funderingen om jag verkligen framstår lika på bloggen som jag gör irl. Eller i förlängningen, på internet generellt och irl. "jag är mig själv" är ju sant i båda lägena, men internet blir ju väldigt selektivt och enkelspårigt hur man än gör, så det vore ju inte konstigt om så var fallet.
Nåja, nu ska jag återgå till Anna Haavisto, Mastodon, The Future Shock och senare Austers New York-trilogi.
Topp Tre Just Nu:
- Sufjan Stevens - John Wayne Gacy Jr.
- Solen som skiner just precis nu"
Kommentarer
Trackback
