ppeeddeerr

Ibland drabbas jag av plötsliga vändningar i mina känslor och funderingar. Det förekommer lite då och då nästan hela tiden, men till och från blir dessa vändningar lite större. Eller jag ska väl säga "fundering om vändning", för det är nästan aldrig ett färdigt beslut, en ny utstakad väg att följa. Snarare handlar det om att jag helt plötsligt ifrågasätter mig själv, mina intressen och mina värderingar. Den största ändringen jag gjort måste vara när jag beslutade mig för att helt sluta dricka. En annan stor ändring - som jag inte vet om den är lika tydlig och uppenbar för andra - var när jag insåg att jag mådde dåligt, tyckte illa om livet och ville få ett slut på det dåliga måendet.

Sedan dess har många saker hänt, både halvstora och pyttesmå (roligt ord förresten, "pytte"). Jag vet som sagt inte än om de nu rådande funderingarna är stora eller små, eller ens om det blir något att ändra på. Jag insåg nämligen plötsligt,  nu när jag satt här vid datorn och kollade de vanliga sidorna, avverkade det jag brukar göra när jag inte gör något vettigt (vilket ganska sällan händer), att jag nog vill ändra lite på en del av mina så kallade nöjen. Eller snarare ifrågasätter jag om många av mina tidsfördriv och nöjen verkligen tjänar något syfte alls.

Det första som slog mig var poänglösheten i att hänga på Facebook. Inte att hålla kontakt med vänner man inte vill förlora men är för feg för att ha en telefonkontakt med, utan att logga in och stanna kvar långt efter att man fått slut på kommentarer att besvara. En annan tanke jag fick var mitt fotograferande. Eller snarare, det faktum att jag lägger upp bilderna på Flickr. Eller, för att ta det ett steg till, att jag alls använder en sida som Flickr. Det är nämligen så att jag har ett antal kontakter och vänner där, folk som mer eller mindre regelbundet uppdaterar sin sida. All heder åt dem, och jag hoppas de får många besökare och beundrare, men jag är troligen inte en av dem. Saken är den att jag alldeles för sällan ens bryr mig om att titta vad de tagit för kort (frånsett kanske en eller två av kontakterna). Och att jag lägger upp bilder där själv känns också...motverkande min idé om vad jag gör med mitt fotograferande. Det kanske det inte gör så klart, eftersom jag ju vill visa upp en del av vad jag gör, men tyvärr gör sidan att jag fotograferar och lägger upp annat än det jag egentligen vill ägna tid åt.

När jag spelar gitarr och vill lära mig någon låt, så har jag tyvärr nästan alltid fem-sex låtar till jag också vill lära mig samtidigt. Detta gör att jag lär mig väldigt lite på en låt och tröttnar när det blir en utmaning, går vidare till nästa för att göra samma sak, och så går det vidare så. På samma sätt blir det med fotograferandet: jag har idéer, och i synnerhet en stor idé - ett tema som innefattar alla former av kreativitet, och en stor känsla jag vill få ut på alla sätt möjliga - men eftersom det kräver både tid och engegemang ägnar jag mig oftare åt ströfotografering än det jag vill ägna mig åt. Eller så surfar ja på Facebook. Eller så spelar jag fem låtar samtidigt, men dåligt.

Det här duger inte längre, alltså. Under loppet av detta inlägg har jag också kommit fram till att jag faktiskt måste göra något. Att det måste ske en förändring. Datorn måste vara avstängd oftare. Jag får skriva ut tabs/ackord till en låt åt gången, och sedan stänga av. Den låten får jag lära mig. Och tröttnar jag får jag gå ut och arbeta på min fotoidé. Eller läsa någon av alla böcker jag vill läsa, lära mig någon av alla saker jag vill lära mig, träffa någon av alla vänner jag egentligen hellre umgås med än att sitta hemma. Det här var det egentliga syftet med att sälja mina spelenheter som jag gjorde för en tid sedan. Det har gått bra, det ska jag inte sticka under stolen med - jag både ritar, spelar och fotograferar mer nu än jag gjort på många år - men det kan fortfarande bli bättre. Turligen är man aldrig för sent ute för att göra bättring, och det är det jag tänkt göra nu.

Nu stänger jag av och går och lägger mig. Imorgon lär jag mig Casimir Pulaski Day av Sufjan Stevens, och när det är gjort ska jag fan skriva en egen låt. Det har jag nästan aldrig gjort, vilket är oförlåtligt. Jag har för mycket att få ut för att inte göra det. Så, nu börjar det.

kram