...och så skiner ju solen igen, min vackra
Efter en vecka av konstant stress, en hel del pluggångest och dåligtmående ger jag nu upp. Nej, det gör jag ju så klart inte, utan tar bara och lyfter blicken en aning. Sitter vid min laptop, lyssnar på ömsom sorgsna och glada toner, och ler lite för mig själv när solen skapar skuggor av stearinljus och hängväxter på väggen.
Har äntligen fått klart grupparbetet. Det skulle vara klart senast på torsdag, men nu har vi istället några dagar att plugga till tentan på, vilket kan behövas. Just idag struntar jag dock i det och låter själen och hjärtat vila en stund. Kanske ska man försöka hitta tillbaka till kreativitet och filosoferande igen, det som så länge varit frånvarande nu. Får se huruvida jag hittar insperation eller inte. I annat fall låter jag bara dagen passera och gör något givande imorgon istället.
Funderar på att tvinga ut Amanda på en fotopromenad. Hon tycktes ha både kamera och vilja, så vi får se hur det blir. På tal om det måste jag dricka kaffe ("på tal om det" för att vi sagt att vi ska ta en fika i veckan), hann inte få i mig något tidigare.
Nu om ett tag kommer Carro hem, med en Erica/Erika som ska sova hos oss en till två nätter i veckan i c:a nio veckor. Det är egentligen en gammal bekant från Sandviken, men vi känner inte henne mycket mer än till namnet. Eller jag gör inte vilket fall. Det ska bli intressant att se hur det går.
Och i anslutning till besök så kommer Johan på torsdag. Det var, för att uttrycka mig lite mer som jag pratar, fan på tiden! Han har ju inte satt sin fot ens i närheten av lägenheten och knappt i Örebro alls. Karln är ju dessutom myndig nu, så det blir väl till att hitta till någon form av pub/krog och bevittna honom hälla i sig lite öl tillsammans med utvalt folk. Kanske låta lillbrorsan se skolan lite också, även om det inte är vidare spännande kanske.
Det är något med den här bloggen som gör att jag skriver fruktansvärt tråkigt! Så här pratar jag väl ändå inte, eller? Jag skulle aldrig umgås med mig själv om jag träffade mig så här, fy fan vad trist...
Det får det bli bättring på, kan ju inte hålla på och bete mig. BETE MIG! För att tala klarspråk är det slut nu, nästa inlägg får allt se till att göra en bättre insats än det här.
Pinsamt, nästan. Pinsamt. Som en slö förlust i Yatzy.
Nytt inslag: Topp tre just nu
Kram
Har äntligen fått klart grupparbetet. Det skulle vara klart senast på torsdag, men nu har vi istället några dagar att plugga till tentan på, vilket kan behövas. Just idag struntar jag dock i det och låter själen och hjärtat vila en stund. Kanske ska man försöka hitta tillbaka till kreativitet och filosoferande igen, det som så länge varit frånvarande nu. Får se huruvida jag hittar insperation eller inte. I annat fall låter jag bara dagen passera och gör något givande imorgon istället.
Funderar på att tvinga ut Amanda på en fotopromenad. Hon tycktes ha både kamera och vilja, så vi får se hur det blir. På tal om det måste jag dricka kaffe ("på tal om det" för att vi sagt att vi ska ta en fika i veckan), hann inte få i mig något tidigare.
Nu om ett tag kommer Carro hem, med en Erica/Erika som ska sova hos oss en till två nätter i veckan i c:a nio veckor. Det är egentligen en gammal bekant från Sandviken, men vi känner inte henne mycket mer än till namnet. Eller jag gör inte vilket fall. Det ska bli intressant att se hur det går.
Och i anslutning till besök så kommer Johan på torsdag. Det var, för att uttrycka mig lite mer som jag pratar, fan på tiden! Han har ju inte satt sin fot ens i närheten av lägenheten och knappt i Örebro alls. Karln är ju dessutom myndig nu, så det blir väl till att hitta till någon form av pub/krog och bevittna honom hälla i sig lite öl tillsammans med utvalt folk. Kanske låta lillbrorsan se skolan lite också, även om det inte är vidare spännande kanske.
Det är något med den här bloggen som gör att jag skriver fruktansvärt tråkigt! Så här pratar jag väl ändå inte, eller? Jag skulle aldrig umgås med mig själv om jag träffade mig så här, fy fan vad trist...
Det får det bli bättring på, kan ju inte hålla på och bete mig. BETE MIG! För att tala klarspråk är det slut nu, nästa inlägg får allt se till att göra en bättre insats än det här.
Pinsamt, nästan. Pinsamt. Som en slö förlust i Yatzy.
Nytt inslag: Topp tre just nu
- Nytt, intressant och spännande folk
- Friskdom, i motsats till sjukdom
- Söta tjejer (jag vet, det är lite väl stereotypt, men vad ska jag göra?)
Kram
Kommentarer
Postat av: Johan erkänner
Söta tjejer? I Örebro? Som är halvt opåklädda?
Jag är skitpepp för att komma och dricka öl med din foks! Öh frästen, du skriver inte tråkigt :)
Postat av: Johan erkänner
(dina fo'ks) ska det ju såklart vara :)
Trackback