ppeeddeerr

Första inlägget i nya bloggen.
Har ju redan en blogg, thissilencekeepsmebreathing.blogspot.com, men det kändes som att jag behövde den här också.
Inte "istället för", utan mer "också". Den kändes, och känns, kanske lite spretig och flummig tycker jag. Meningen med denna blogg är alltså att bli lite mer fokuserad. Denna ska handla om mig, inte mina intressen.

Så, nog med introduktion, över till själva bloggandet.
Sitter just nu och slökikar lite på CSI Miami i brist på bättre saker att göra. Nej nu är jag lite orättvis, jag har lite vänner på msn som förgyller kvällen, men något planerat eller speciellt upplyftande händer inte. En intressant diskussion om en specifik blogg, linneawikblad.blogspot.com, är ämnet och vi har lite olika åsikter om personens språk, tankar och bloggande i allmänhet. Det är väldigt roligt att diskutera med Anna om sånt här, för vi tycks alltid ha olika syn på det vi pratar om men det är alltid givande och man känner att man kan ha dessa skilda tankar utan problem.
Nu är jag inte en svår person att diskutera med annars heller, men Anna är bara en person jag uppskattar att prata med. Det är lite dåligt med sådana för mig och har så varit en tid (sedan flytten till Örebro närmare bestämt). Då är internet en fin plats att vistas på. Lite fattigt att erkänna sig hängiven internet när jag egentligen är en social och rolig person iärrell, men ja, man tar vad man har för tillfället.
En knack på dörren är dock väldigt varmt välkommet, jag kan nog bistå med kaffe inom 10 minuter.

Jag såg Funny Games av Michael Haneke tidigare ikväll, inte nyinspelningen på engelska från -07, utan det tyska/österrikiska originalet från -97. Förväntningarna var höga, då många av mina cineast-vänner peppat på den (och historien har visat att de nästan alltid ger mig bra tips) men jag måste säga att filmen utan större problem nådde upp till den ribba jag satt upp. Den växer sig sakta mot det obehagliga, och Haneke fliker fräckt in små  men uppenbara tecken på att han menar att reta upp åskådaren med sitt verk under hela filmen. Slutet är dock det som tar filmen till högsta betyg, och jag har svårt att motivera hur jag kan känna mig glad efter en film som denna. Intressant och djävulskt snyggt komponerad film.

Egentligen är jag lite för trött för att skriva detta inlägg, det känns lite mindre glatt och roligt än jag egentligen känner mig, men jag låter det vara så. Jag är ju trots allt hela jag, inte det jag väljer att vara.

Är jag förresten jättenördig och trist om jag är tokigt peppad på ett visst spelsläpp tisdag den 29:e? Rent av mer uppspelt för detta än för sista april/valborg. Jag kan alltid skylla på att jag är nykterist och så, men jag måste också lägga korten på bordet: jag älskar tv-spel. Inte osunt mycket men det blir lätt lite mer nu när man bor i en ny stad utan mycket till umgänge.

På tal om valborg så ska det tydligen vara en festival-liknande sak här i stan då, med det kvasi-fyndiga namnet Festivalborg. Till detta planeras det poolparty (en uppblåsbar plastvariant) här på området vi bor på, vilket onekligen ska bli väldigt spännande. Ett helt område med bara studentlägenheter - inte bara enrummare utan även parhus - fyllt av peppade studenter i för lite kläder lite för tidigt. Jag känner att det drar lite i mig att faktiskt ösa på jag med.

Nu har nog första inlägget fått nog med utrymme känner jag, det är dags för...ja jag vet inte riktigt, jag vill kunna säga "sängen" men jag känner mig för bra för att ärligt kunna säga att jag kommer somna snart. Imorgon ska jag dock möta Carro vid tåget, och även om det är vid två-tiden så vill jag vakna tidigt och vara peppad.

Jag tänker nog föra vidare traditionen från förra bloggen med att avsluta med en kram.
Så.

Kram